SVT presenterade igår en ny mätning inför valet som vore sensationell - om den hade gällt partisympatier. Men det gör den inte. Mätningen handlar i stället om förtroendet för partiledarna. Hade den visat partisympatier så hade Tidö-blocket enligt beräkningar* sopat hem 205 mandat, mot oppositionens ynka 144. Men så ser ju verkligheten inte ut Detta visar egentligen bara en sak: människor bryr sig mer om politik än person. Tack och lov. För riksdagsval är trots allt något bet

En gång fick jag en tvåkrona av Henry Allard. Jag var bara en liten elvaårig grabb, men minns ögonblicket. Det hände i en av foajéerna på den då alldeles nybyggda Hjalmar Bergman-teatern i Örebro. Min mor, Anna, hade tagit med mig på något sorts möte med den socialdemokratiska kvinnoklubben. Henry Allard var förmodligen talare på mötet. Detta var några år innan han blev riksdagens talman, men jag minns att min mor var imponerad av denne vänlige socialdemokratiske riksdagsleda

Det är väl ingen tvekan om att Jimmie Åkesson är Sveriges skickligaste partiledare - retoriskt och strategiskt. Det visade sig rätt tydligt i hans offensiva och totalt obekymrade utstrålning i SVT:s partiledarutfrågning i går. Det ställer höga krav på de partiledare som står på tur härnäst. I synnerhet de som anser sig vara hans politiska motståndare. De måste helt enkelt bli knivskarpt tydliga om sina alternativ, utan att vara ängsliga för att gå på tvärs mot den förhärska

Politikerveckan i Almedalen är över sen precis en vecka tillbaka. Vad fort det gick! Katter, råttor, bladlöss och vanligt folk återtar de vackra gränderna i rosornas Visby och visst kan man fråga sig vad allt tjänade till. Ingenting förändrades ju under veckan. Eller? Jag är ganska säker på motsatsen. Även om veckan i Almedalen har klara drag av jippo och mer eller mindre fjantiga aktioner (jag tuggade till exempel länge på ett gratis laxtuggummi för att rädda haven), så är g

När tisdagsmorgonen gryr är Almedalen och Visby plötsligt fullt av folk, "så där som det var förr" som någon okänd utbrast i vimlet. Seminarierna avlöser varandra. Jag rivstartar dagen med frukost hos Allmänhetens Medieombudsman Caspar Opitz, som leder en spänstig diskussion under rubriken "Hur sköter svenska medier pressetiken?". Borde svenska medier verkligen ha publicerat bilder på fotbollsspelaren Christian Eriksen när han fick hjärtstopp? Borde pressen ha varit mer häns

I går skrev jag om nedskärningarna på SVT och bristen på reaktioner (läs här!). Idag skriver jag om den tjatiga fråga som, med den drucknes envishet, ständigt kommer från public service-kritikerna: "Varför ska SVT slösa en massa pengar på underhållning som lika gärna kan göras av de kommersiella tv-kanalerna?" Det är alltså ett av de vanligaste argumenten mot public service - ett argument som exempelvis kristdemokraternas Ebba Busch och hennes vapendragare ideligen fäktas me

Det är inte förrän huvudet trillar av som bödeln märks. Sveriges Television tvingas nu som bekant skära ner. Ett antal SVT-profiler (exempelvis kulturens Kristofer Lundström, samhällscheferna Michael Kucera och Kajsa Gudmundson, programledaren Karin Magnusson, utrikeskorren Bengt Norberg) verkar nu välja avgångsvederlag eller pension i stället för ännu en påtvingad slimmad omorganisation. Samtidigt försvinner några program här, en redaktion där, en hel ateljé hit och några fo

Hur ska politik och debatt egentligen skildras i dagens medielandskap?

Språk är aldrig bara språk. Språket avgör vilka associationer som väcks, vilka moraliska frågor som ställs och vilka som aldrig ens hinner formuleras.

Det upprörande och tveksamma med SVT:s seriedokumentär om influencern Joakim Lundell är inte att den har gjorts. Det upprörande och tveksamma är att den inte har gjorts tidigare. Det mycket tveksamma är också att i stort sett ALLA tv-bolag, radiostationer, tidningar och tidskrifter under så många år vällustigt och skamlöst har exploaterat Lundell, inte sällan för sin egen vinnings skull. Det är mycket tveksamt, eftersom det handlar om en person som, enligt sin egen uppr