Visby, tisdag: Busch, media och kultursossar

När tisdagsmorgonen gryr är Almedalen och Visby plötsligt fullt av folk, "så där som det var förr" som någon okänd utbrast i vimlet. Seminarierna avlöser varandra.

Jag rivstartar dagen med frukost hos Allmänhetens Medieombudsman Caspar Opitz, som leder en spänstig diskussion under rubriken "Hur sköter svenska medier pressetiken?". Borde svenska medier verkligen ha publicerat bilder på fotbollsspelaren Christian Eriksen när han fick hjärtstopp? Borde pressen ha varit mer hänsynsfull mot migrationsminister Johan Forssell när det avslöjades att hans nästan vuxne son var aktiv i en nazistisk kampgrupp - eller mindre hänsynsfull? Var det över gränsen att Aftonbladets reporter wallraffade sig ända in i statsministerparets sovrum på Fållökna gård?

Sådana publicistiska frågor sysselsätter varje redaktion nästan dagligen. Samstämmigheten mellan Uppdrag gransknings Axel Björklund, Johanna Odlander från Uppsala Nya Tidning och Karin Olsson från Expressen var inte total, men snudd på. Det finns en stark konsensus krig det pressetiska systemet. Eriksen-bilden hade ingen publicerat, Johan Forssell-fallet hade många aspekter och någon (överraskande nog Expressens Karin Olsson) tyckte att Aftonbladet (konkurrenten!) kanske inte borde ha tagit steget ända in i statsministers sovrum (fast egentligen var hon nog mest avundsjuk på det lyckade grävet).

Busch söker en ny flock

Vid lunch var så Ebba Busch först ut bland partiledarna att tala från scenen i Almedalen. Som vanligt ett allmänt tal, förutom vallöftet att lova en höjning av barnbidraget till 2000 kronor per barn och månad. Det är minsann 550 kronor mer än vad sossarna vill.

Men mest påtagligt i mina öron var Busch milda men tydliga försök att nu distansera sig från Sverigedemokraternas och Moderaternas hårda migrationspolitik och retorik. Det som hon under fyra år faktiskt själv omfamnat genom alla regeringsbeslut.

Men nu verkar hon försöka ömsa skinn och söka sig en ny flock.

Påtagligt var nämligen att Busch talade om vilka värden hon tänker ta med sig in i "nästa regeringsbildning". Undertexten var förstås: nästa regeringsbildning som inte kommer att ske med de gamla kompisarna i Tidö-laget. Det är svårt att tro att Ebba Busch ska gå i opposition fyra år till, om de rödgröna vinner valet. Kanske är hennes strategi att försöka gå armkrok med Magdalena Andersson, fixa en bred energideal och därmed åtminstone få stanna kvar som energiminister. Att greppa efter det sista halmstrået brukar sådant kallas.

Förhatliga sossar

Sista seminariet för idag handlade om konstens frihet i oroliga tider - en onödigt oprecis titel, tycker jag. Samtalet blev därefter och kom snarast att kretsa kring de vanliga kulturpolitiska frågorna. Sverigedemokraternas kulturprofil Alexander Christiansson var snabb och vältalig, men sitter fast i sin uppfattning att de förhatliga sossarna haft kontroll över kulturpolitiken i sjuttio år.

- Men tänk om det har varit bra för kulturen då? sa debattören och skribenten Johannes Klenell.

Christiansson menade att SD bara vill städa bort alla politiska direktiv om jämställdhet, mångfald och andra woke-begrepp och politiska direktiv ur de kommande statliga direktiven om hans sida vinner valet. Gott så. Men ärligare hade väl varit att säga att SD vill vrida kulturen i en mer nationalistisk och konservativ riktning?

Diskussionen fick mig att tänka på SD-politikern Pernilla Taxén Börjesson, som häromdagen i regionfullmäktige i Göteborg pekade ut den anrika Folkteatern i samma stad som ett "sosseprojekt". Tillsammans med Moderaterna vill SD nu helt slopa regionens bidrag till Folkteatern. -. Det finns ju fler teatrar i Göteborg, säger Taxén Börjesson till Göteborgs-Posten. Folkteatern får väl kämpa för att finna en ny finansiär. Det är inte mitt problem att lösa. Så låter det alltså, parallellt med allt tal om icke-politisk styrning från SD:s sida. Folkteatern är idag en konstnärligt självständig teater, de senaste decennierna känd för sin experimentella och utmanande repertoar. Den är ett centralt nav i det göteborgska kulturlivet.

- Det finns inget egenvärde i att kulturen ska vara svår och utmanande, säger Taxén Börjesson.

Fast då tänker hon inte längre än näsan räcker. Den som silar bort all kultur som genom historien varit "svår och utmanande" får nog dessvärre nöja sig med Gubben Noak, streckgubbar och runskrift som konstupplevelser.

LÄS MER: Visby, måndag: Ankomst, demokrati och Scherman >>>