Det är något märkligt med ledarskribenten Peter Wennblads uppmärksammade kolumn i Svenska Dagbladet, som publicerades den 24 september. "Skandalen i Borlänge är bara början" är rubriken på hans långa text, vars syfte uppenbart är att påstå att riksdagsvalet i Järvaområdet i Stockholm inte gick rätt till och att skulden är Vänsterpartiets. I sin ledarkolumn radar han upp diverse påståenden som han har snappat upp genom "långa" och "många" samtal med "flera" personer och valför

Frågan om det misstänkta valfusket i Dalarna är inte helt enkel. Därför varnar jag redan här för ett långt inlägg - men förhoppningsvis läsvärt. Att det påstådda valfusket i skrivande stund är en rejäl kvarnsten om Vänsterpartiets hals är givet, även om nu den invalde Mohamed Abdukardir Ali sägs ha tagit någon slags svårbegriplig "time-out", men utan att så sent som igår (24/9) ännu ha inkommit med begäran om ledighet till Riksdagsförvaltningen, vilket är den vanliga rutinen.

Vi inbillar oss att vi i Sverige lever i en stabil demokrati. Och att alla aktörer i offentligheten är måna om att försvara denna demokrati, med de goda värderingar som den innebär. Men så är det uppenbarligen inte. Efterspelet till valet förra söndagen är både skamligt och absurt. Det säger också en del om hur tunn den demokratiska fernissan faktiskt är i vårt land. Varken avgående statsministern Ulf Kristersson eller Kristdemokraternas Ebba Busch har, vad jag kan se, ännu t

Som väntat har statsminister Ulf Kristersson avgått i dag. Över hälften (plus ett fullsatt Ullevi) av Sveriges röstberättigade medborgare ville ha en annan regering. I diverse kommentarer jublas det och pustas ut, i tron att valresultatet framför allt betyder att Sverigedemokraterna åkt på rumpan och tappat röster. Men just den reaktionen visar att alla faktiskt numera vant sig vid att SD är ett dominant parti. Som grodan i det snart kokande vattnet. År 2010 - när SD först to

Det kanske bara är ett desperat halmstrå (eller en livboj) han famlar efter, men Ulf Kristerssons tolkning av valresultatet är tydligen att det finns en stor majoritet för de icke-socialistiska partierna. Underförstått: därför borde de kunna simma lugnt och regera tillsammans. Och han har rätt. Noga räknat är det bara Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som formellt kan räknas som socialistiska. Men so what? För att Ulf Kristerssons huvudräkning överhuvudtaget ska gå ihop p

I gårdagens partiledardebatt fanns det gott om backspeglar. Som om valet den 13 september 2026 innebär en slutpunkt i politiken, en slags examen kring hur man agerat tidigare. Men valet handlar ju om framtiden. Och kristallkulan är glasklar inför nästa mandatperiod 2026-2030. Det finns en rad kommande händelser och skeenden som vi redan känner till, som garanterat kommer att utsätta Sverige för stora utmaningar. Hur landets kommande regering ska navigera i den dramatiska omvä

SVT presenterade igår en ny mätning inför valet som vore sensationell - om den hade gällt partisympatier. Men det gör den inte. Mätningen handlar i stället om förtroendet för partiledarna. Hade den visat partisympatier så hade Tidö-blocket enligt beräkningar* sopat hem 205 mandat, mot oppositionens ynka 144. Men så ser ju verkligheten inte ut Detta visar egentligen bara en sak: människor bryr sig mer om politik än person. Tack och lov. För riksdagsval är trots allt något bet

Regeringen fick den nya PISA-undersökningen i förväg innan helgen och man hade kanske förväntat sig att de på något förtäckt sätt skulle ha lyft och berömt sin egen skolpolitik de senaste dagarna. Det är ju snart val. Men det har varit knäpptyst. Och inte undra på det - resultaten som idag officiellt presenterats från PISA-mätningen är närmast att betrakta som en nationell katastrof. Inte sedan mätningarna började år 2000 har svenska 15-åriga elever haft så skrala resultat.

"Den som är borgerligt sinnad och tycker att klimatpolitik är det allra viktigaste ska rösta på Simona Mohamsson och Liberalerna!" Jimmie Åkesson - de politiska effekternas mästare - sa exakt så i Sveriges Radios partiledardebatt i går, fredag. Med det snabba tillägget att Mohamsson har "slagits och kämpat för klimatsatsningar under den här mandatperioden - och jag har slagits emot!" Det finns naturligtvis bara ett skäl till Åkessons proklamation - och det skälet är varken om

En gång fick jag en tvåkrona av Henry Allard. Jag var bara en liten elvaårig grabb, men minns ögonblicket. Det hände i en av foajéerna på den då alldeles nybyggda Hjalmar Bergman-teatern i Örebro. Min mor, Anna, hade tagit med mig på något sorts möte med den socialdemokratiska kvinnoklubben. Henry Allard var förmodligen talare på mötet. Detta var några år innan han blev riksdagens talman, men jag minns att min mor var imponerad av denne vänlige socialdemokratiske riksdagsleda