Krig eller försvar?

Det finns ord som beskriver verkligheten. Och så finns det ord som hindrar oss från att se den. Hur man benämner Pete Hegseth är ett utmärkt exempel på det.

I svensk rapportering kallas han fortfarande för USA:s försvarsminister, trots att den amerikanska statsapparaten och Pentagon uttryckligen använder titeln Secretary of War, det vill säga krigsminister.

Jag kan inte förstå varför de dominerande svenska medierna inte anammat det - i synnerhet inte efter USA:s massiva militära anfall på Iran. Det är ju alldeles uppenbart krig han är minister för, inte ett territoriellt försvar av amerikansk mark.

.

Skillnaden är faktiskt viktigare än vad vi tror. Genom orden formas vår världsbild.

Därför spelar det roll vad vi kallar makthavare, institutioner och handlingar. Språk är aldrig bara språk. Språket avgör vilka associationer som väcks, vilka moraliska frågor som ställs och vilka som aldrig ens hinner formuleras.

Försvarsminister låter administrativt, nästan teknokratiskt. En person som förvaltar ett departement, värnar säkerhet, upprätthåller balans. Ordet “försvar” bär på ett inbyggt anspråk på legitimitet - man skyddar, rustar och bekämpar i värsta fall en anfallande fiende. Krigsminister, däremot, är en mer aggressiv benämning. Titeln pekar mot anfall, snarare än försvar. Och något skäl fanns det väl för Trump-administrationen att skapa den titeln i november förra året. Hegseths myndighet kallas numera också allmänt för Krigsdepartementet. Det är inte satir. Det är inte polemik. Det är Trump-regimens eget språk.

Försvarsminister hos DN

Ändå tvekar svenska redaktioner.

DN skriver fortfarande “försvarsminister”. SvD gör det ofta. SVT har visserligen i vissa senare texter använt “krigsminister”, men har också länge hållit fast vid “försvarsminister”.

Den där språkliga tvekan är inte obetydlig. Den säger något om vår ovilja att låta orden komma för nära verkligheten.

För vad händer när “krig” blir “försvar”?

Jo, våldet tvättas. Kriget blir ett uttryck för nån sorts ansvarstagande. Den som leder kriget framstår inte längre som en aggressiv krigsminister, utan som en enkel förvaltare av något nödvändigt och i grunden legitimt.

När redaktioner som DN och SVT gång på gång väljer den mjukare, mer normaliserande titeln framför den hårdare och mer sanningsenliga, deltar de också i en symbolisk förskjutning. Kanske inte av illvilja. Kanske av vana. Kanske av reflex. Men effekten blir densamma.

Det handlar ytterst inte bara om Pete Hegseth. Det handlar om journalistikens grunduppgift: att beskriva världen så klart som möjligt, inte så bekvämt som möjligt.

Varningsklockorna ringer

När makten själv börjar tala om krig, medan medierna fortsätter att tala om försvar, ringer alla varningsklockor. För där öppnar sig ett glapp mellan verklighet och beskrivning. Och i det glappet trivs all politisk försköning.

Vi bör därför sluta låtsas att detta bara är en semantisk petitess. Det är det inte. Vad vi kallar saker påverkar hur vi uppfattar dem. Och vankelmodet inför Hegseths titel är ett skolboksexempel på just det.

Det är dags att kalla honom vad han också officiellt kallas. Kort sagt: kalla en spade för en spade och en krigsminister för en krigsminister..

"Nu löser vi bojorna från våra krigares händer för att skrämma, demoralisera, jaga och döda vårt lands fiender!" utropade Pete Hegseth i september i fjol, inför ett stort antal förbluffade amerikanska generaler och amiraler. Så talar en krigsminister, inte en försvarsminister. Men så har Pete Hegseth också tatuerat in de gamla korstågsfararnas symbol på bröstet (se bild) och kompletterat med orden Deus Vult på ena armen.* Uttrycket är historiskt känt som ett korstågsrop från den första korstågstiden. I dag uppfattas det ofta som politiskt laddat eftersom det har tagits upp av kristet nationalistiska och högerextrema miljöer.

Bevare oss väl.

*Källa: ABC News. Bildkälla: Fox News / Pete Hegseths Instagram-konto.