Jag vet. Det är hopplöst att argumentera emot slagord. Slagord bygger på känslor. Argumentation bygger på ett analytiskt sätt att förhålla sig till fakta. Slagord ingår därför sällan hållbara äktenskap med analyser. Jag tillåter mig ändå att för en stund fundera lite på årets kampanj från Sverigedemokraterna, som hårdkör sin nya reklamslogan Vi gör Sverige till Sverige igen. Tydligen åberopar de ett Sverige som verkar ha funnits förut. Nåja, alla förstår vad som menas med det

Det är högsommar i Visby och dagarna går ohyggligt snabbt. Det är svårt att hinna med när flödet rusar fram. Men vad är väl en dag hit eller dit? Det är plötsligt onsdag och knappt har den ene partiledaren klivit av scenen förrän den andre klättar upp på densamma. De två är sina diametrala motsatser. Jimmie Åkessons lunchtal förvånade ingen. Redan på morgonen satt han bekvämt tillbakalutad i P1 Morgons fåtölj, trygg och lugn som en mätt patriark, väl medveten om att vad han

När tisdagsmorgonen gryr är Almedalen och Visby plötsligt fullt av folk, "så där som det var förr" som någon okänd utbrast i vimlet. Seminarierna avlöser varandra. Jag rivstartar dagen med frukost hos Allmänhetens Medieombudsman Caspar Opitz, som leder en spänstig diskussion under rubriken "Hur sköter svenska medier pressetiken?". Borde svenska medier verkligen ha publicerat bilder på fotbollsspelaren Christian Eriksen när han fick hjärtstopp? Borde pressen ha varit mer häns

Måndagen är ankomstdag i Almedalen. Kabinväskor med hjul hackar fram på kullerstenar, människor i gränderna går med näsan i gps-telefonen och tusen monterbyggare målar, skruvar och hamrar på det som om några timmar ska bli pop-up-butiker på politikens Kivik-marknad. Almedalsveckan under ett valår handlar nästan alltid om "vem tar vem" i regeringsfrågan. Det är svensk storpolitik med alla ledare på plats. Men bara på speciella klockslag, varefter de antagligen flygs hem till S

I svallvågorna efter Nationaldagen i går läser jag en massa obehagliga memes från jublande så kallade "sverigevänner". De går alla ut på att marknadsföra den sverigedemokratiska lyckan över att det nu ska bli ännu svårare för en utlandsfödd att bli svensk medborgare: Tala svenska! Uppför dig! Skaffa ett jobb! Lär dig allt om Karl XII - och vänta tre år till! Den eufori som visas från SD och Tidö-kompisarna kan inte uppfattas som någonting annat än en ogrumlad skadeglädje över

Blir valet i september i själva verket en folkomröstning om SD? Det var i alla fall vad den ärrade statsvetaren, chefredaktören och socialdemokraten Stig-Björn Ljunggren hävdade i P1 häromdagen. Jag tror att han har rätt. I så fall blir det svårt för trion Kristersson-Busch-Mohamsson att hämta hem det stora glapp till oppositionen som idag blottades i SCB:s stora väljarundersökning. Och jag har sagt det förut: jag tror att det var en utomordentligt usel strategisk och politi

Det börjar sällan med transparenta beslut eller tvingande lojalitetskrav. Det börjar i stället med en person. En person som pekas ut och görs till symbol. Som brännmärks genom en skur av anklagelser från olika håll och till sist används som varnande exempel för alla andra. Det är så auktoritära krafter arbetar. Och så börjar också de ideologiska utrensningarna i ett land. Och tydligen nu också i Sverige. Jag kan inte komma ifrån den tanken, när jag de senaste dagarna ser ett

Så, nu har Simona och Jimmie lekt Ryska Posten. Jimmie försökte med handslag, men Simona överrumplade med famntag. Frågan är dock om inte detta i verkligheten var en kyss? Alltså en sådan kyss som Judas gav Jesus en gång i tiden: en dödskyss för Sverige minsta parti, där nu fanflykt hotar och trovärdigheten har reducerats till ett tunt försvarstal? Vid närmare eftertanke tror jag inte det. Det finns nu faktiskt en chans att liberalerna, tack vare stödröster, klarar sig k

Häromdagen skev jag några rader om Sverigedemokraternas bisarra försök att kalla SVT:s ledning till ett utskottsförhör. SVT slog förstås ifrån sig, liksom samtliga andra riksdagspartier. Ansvar för SVT:s program och organisation utkrävs inte av politiker, i alla fall inte så länge det regelverk som riksdagen, i full enighet, har beslutat om gäller. Nåväl, för SD är detta bara propaganda. Man provtrycker systemet, i akt och mening att undan för undan försvaga public service.

Det är en häpnadsväckande tid vi lever i. Sveriges näst största parti, Sverigedemokraterna, vill nu beordra SVT-ledningen att komma till riksdagen, för att förklara några enskilda programfrågor som inte faller Sverigedemokraterna på läppen. Det är förstås anmärkningsvärt. Men ska inte ses om något annat än ännu ett litet led i SD:s och ytterhögerns pågående intensivkrig mot public service. Och framför allt som ett uttryck för sverigedemokratiska politikers ivriga längtan