Journalistik eller tyckande?

Det är något märkligt med ledarskribenten Peter Wennblads uppmärksammade kolumn i Svenska Dagbladet, som publicerades den 24 september.

"Skandalen i Borlänge är bara början" är rubriken på hans långa text, vars syfte uppenbart är att påstå att riksdagsvalet i Järvaområdet i Stockholm inte gick rätt till och att skulden är Vänsterpartiets.

I sin ledarkolumn radar han upp diverse påståenden som han har snappat upp genom "långa" och "många" samtal med "flera" personer och valförrättare. Det är anekdot på anekdot, referenser till ett oklart antal anonyma källor som sägs berätta om "kaos, bråk och tumult" i vallokalerna. Men ingenting som verifierar de många anonyma uppgifterna.

Det enda konkreta som Peter Wennblad presenterar, som stöd för sin berättelse, är en bild på en dagrapport från Husby Medborgarkontor, där 205 röster har avgivits och valförrättarna har angett att fyra (!) valsedlar för Vänsterpartiets kandidat varit "förfyllda", alltså kryssade i förväg. Vilket inte ens är förbjudet.

Var är SvD:s journalister?

Men det konstigaste med Wennblads långa ledarkolumn är inte att han talar om en rad grova och skandalartade händelser i samband med valet i Järva, utan att detta verkar mötas med en axelryckning från tidningens övriga redaktion av vanliga nyhetsjournalister.

Här borde både reportrar och fotografer ha ryckt ut och fortsatt (eller påbörjat) granskningen av vad som faktiskt hände.

Men inte ett pip från nyhetsredaktionen på SvD. Ingen nyhetsmässig uppföljning. Kan journalistiken alltså inte bekräfta den skandal som ledarskribenten trummar ut?

Det har alltid varit viktigt för en tidnings trovärdighet att noga skilja på nyhetsjournalistik och ledarkommentarer. Journalistiken ska vara oberoende av en dagstidnings politiska linje.

Men här ger sig plötsligt en ledarskribent ut och leker journalist, fast med en politisk agenda och baktanke som ingen seriös journalist skulle ha (nämligen att smutskasta ett enda parti).

För läsaren blir det svårbegripligt. Är den tidigare moderate politikern och numera ledarskribenten Peter Wennblads åsikter frukten av ett professionellt och noggrant journalistiskt arbete? Eller bara en metod för att slå hårt mot det politiska röda skynke som Vänsterpartiet uppenbarligen är för honom?

I SvD:s podd vägrar sedan Peter Wennblad att ens avslöja hur många källor han har. "Läsarna får lita på mig" är hans kommentar. Ingen kräver förstås att han ska avslöja sina källor, men hans artikel innehåller ingen riktigt verifierbar uppgift som bekräftar hans påståenden (förutom rapporten om fyra förkryssade röstsedlar).

Anekdoter och rykten

Ingen kan omöjligt med säkerhet veta hur riksdagsvalet har gått till i alla vallokaler i Sverige. Utom möjligen valförrättarna och röstmottagarna.

Därför kan ledarskribenten Peter Wennblad skriva anekdoter om att "mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp /.../ i sällskap av två präster i sin församling. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra" Samma händelse beskriver chefen för Stockholms valkansli, Eva Debels, så här: "Det kom jättemånga samtidigt. Men det gick jättebra. De fick ställa sig och vi tog emot alla och de fick göra i ordning sina röster på sådant sätt som skulle göras." (tidskriften Kvartal 25/9). Efter SvD:s ledarkolumn fann Debels det för gott att låta polisen avgöra om det förekommit några oegentligheter. I Kvartals intervju ifrågasätter hon centrala uppgifter i SvD:s publicering. På frågan om hon tycker att det finns anledning av nyansera den bild som på grund av Wennblads artikel fått så stort genomslag, så svarar hon helt enkelt: "Det tycker jag absolut att det finns, men det tycker jag också är en uppgift för media."

Det har hon rätt i. Det är en uppgift för media.

Det är därför det blir så märkligt och uppseendeväckande att inte ens SvD:s egna journalister bedriver någon som helst journalistik kring de omfattande anklagelser som tidningens egen ledarskribent har spridit om valet i Järvaområdet.

Olika roller

En ledarskribent som Wennblad har till främsta uppgift att analysera skeenden och driva opinion, i enlighet med tidningens politiska hållning (SvD är obundet moderat).

Tidningens journalister, däremot, ska rapportera, granska och lägga fram fakta - uppgifter ska kontrolleras och relevanta parter ska få möjlighet att bemöta dem. Att driva tidningens politiska åsikt är inte journalistens roll.

När en stor tidning som Svenska Dagbladet blandar ihop rollerna - och som i det här fallet gör rykten till fakta, en skribent åsikter till okontrollerade sanningar - så luckras den sunda gränsen mellan ledarsidan och nyhetsredaktionen upp. Det gagnar ingen, allra minst läsarna

Effekten av Wennblads ledarkolumn - och övriga rapporteringar om påstått valfusk på flera platser - verkar ha blivit en ökande tsunami av anmälningar till Valprövningsnämnden. Effekten är också pådriven av nätbaserade kampanjer för att uppmana folk att överklaga valet och peka ut invandrargrupper som ansvariga. "Förtroendet för hela valsystemet riskerar att påverkas" säger Johannes Lindgren, analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Det kan givetvis inte skyllas på en enskild ledarkolumn i Svenska Dagbladet. Men det visar på hur viktigt det är att både redaktioner, skribenter och redaktörer granskar sitt eget material "line-by-line". Att skildra och kritisera ett skeende som riksdagsvalet enbart genom helt anonyma vittnen, källor som inte vill träda fram och andras iakttagelser i andra eller tredje hand - utan att få åtminstone delar av helheten bekräftade genom öppna och tillgängliga källor - det är inte ansvarsfull journalistik. Det är faktiskt inte ens normal journalistik. Det är kampanjjournalistik PS. Polisen utreder nu både det påstådda valfusket i Borlänge och det som Wennblad påstår. det är möjligt att polisen ger Wennstam rätt - att det har förekommit ett omfattande fusk som på ett avgörande sätt förändrat valresultatet. Eller också rör det sig om ett antal enskilda incidenter, med var för sig olika utgång. Det kan varken jag eller någon annan säga något om idag - jag talar för min del bara om det journalistiska snedsteg som SvD har tagit i det här fallet. DS.

LÄS ÄVEN: >>> Valfusk och röstboskap