Sverige som Sverige - igen?

Jag vet. Det är hopplöst att argumentera emot slagord.

Slagord bygger på känslor. Argumentation bygger på ett analytiskt sätt att förhålla sig till fakta. Slagord ingår därför sällan hållbara äktenskap med analyser.

Jag tillåter mig ändå att för en stund fundera lite på årets kampanj från Sverigedemokraterna, som hårdkör sin nya reklamslogan Vi gör Sverige till Sverige igen. Tydligen åberopar de ett Sverige som verkar ha funnits förut.

Nåja, alla förstår vad som menas med det budskapet - och det är ju styrkan i en slogan. På samma gång är det paradoxalt nog ingen som riktigt förstår vad som menas, vilket är själva poängen. Det är alltså inget konkret vallöfte, utan bara en känsla som vi ska beröras av. En känsla av att någonting i vårt land har förändrats och nu ska återställas.

Exakt vad? Och till vad? Ingen vet.

Så på jakt efter det där Sverige som Sverige ska bli igen börjar jag vid mitt eget födelseår: 1954. Då kanske det fanns ett Sverige som är värt att återvända till?

Idyllisk tid

1950-talet beskrivs ofta som en gyllene och idyllisk tid. Sverige hade trasslat sig ur andra världskrigets hot och fasor, maskinerna rullade på i fabriker och på åkrar. På gatorna fanns nästan inga svarta människor eller kvinnor i slöjor (jo, min mamma hade sjalett ibland). Välfärdsstaten byggdes i rasande takt och tänker man tillbaka så var visst allt frid och fröjd. Så kanske är det mitten av 1950-talet som var det Sverige som står modell för det SD-Sverige som ska bli Sverige igen?

Det var väl till exempel betydligt färre mord och dråp på den tiden?

Men nej, det var det faktiskt inte. Det dödliga våldet var i stort sett samma 1954 som 2025 - cirka 0,8 dödade per 100 000 invånare. Arbetslösheten då? Ja, idag är det drygt fyra gånger så många som är arbetslösa än vad det var 1954. Fast då för tiden räknade man bara försäkrade arbetare och inte folk som stod utanför arbetsmarknaden helt (som exempelvis min mamma och många andra hemmafruar) eller studerande och oorganiserade. Så om det Sverige som ska bli Sverige igen nu plockar hem alla kvinnor som jobbar utanför hemmet, och slutar räkna dem som arbetssökande, så sjunker förstås även dagens arbetslöshetssiffror.

Jag har dock.ännu inte hört någon Sverigedemokrat säga att vi har för få hemmafruar, men kanske är det underförstått?

Livsfarlig idyll

Så jag vet inte om just 1950-talet erbjöd det Sverige som SD vill tillbaka till igen. För i många stycken fanns det klara missförhållanden då: våldtäkt inom äktenskapet var till exempel inte straffbart, någon miljöbalk eller miljölagstiftning fanns inte, medellivslängden var tio år kortare än idag, att slå sina barn var tillåtet och homosexualitet betraktades som en sjukdom. Fri abort var det inte tal om och barnadödligheten var enormt mycket större då än idag. Och så vidare och så vidare.

Idyllen var alltså bedräglig, för att inte säga livsfarlig. Sverige 1954 hade visserligen lägre arbetslöshet då än nu, narkotika var förvisso ett begränsat problem och den sociala sammanhållningen kanske starkare i vissa grupper. Men det var också ett samhälle där det var mer osäkert att leva och där en vanlig människas rättigheter ofta var avhängigt kön, sexualitet, funktionsförmåga och klass.

Det ska man kanske komma håg om man längtar tillbaka till något som har "försvunnit". Vår tids förbättringar jämfört med då är förstås delvis materiell - men det nutida Sverige ger oss också betydligt större rätt att bestämma över våra kroppar, vår ekonomi och vårt privatliv. Vi är friare idag än då, helt enkelt.

Ingen journalist - eller för den delen politiker - tycks hittills ha haft mod att fråga Jimmie Åkesson vilken svensk epok SD syftar på när de vill tillbaka till ett "Sverige igen". Han kommer naturligtvis att glida undan den frågan och vägra peka ut något speciellt årtionde. Men historien lär oss vad han menar.

Politiskt tuggummi

För när Sverigedemokraterna första gången försökte kampanja sig in i riksdagen (1988) var det med slagordet "Bevara Sverige svenskt" - en hård paroll som man helt enkelt tagit med sig från den gamla rasistiska organisationen BSS, där många medlemmar nyss varit med. Det gav inte mer än 1100 röster det året.

Tjugotvå år senare, år 2010, hade både grafiken och tonen mjuknat, men budskapet var i princip detsamma. Den arge stridslystne vikingen från 1988 hade dock ersatts av en somrig bild på två söta blonda barn på en landsväg. Den mjukt formade texten i gult vädjade: "Ge oss Sverige tillbaka!". Det gav större utdelning, 339 610 röster, och gjorde att partiet kom in i riksdagen.

Årets kampanj försöker alltså upprepa den bravaden. Mulliga, mjuka bokstäver, som om det vore omslaget till en tuggummiförpackning. Insmickrande och mjukt, trots att det underliggande budskapet är detsamma som 1988.

För alla vet ju innerst inne att det handlar om Sverigedemokraternas längtan efter ett Sverige med vit hy; ett Sverige så långt möjligt fritt från mörkhyade invandrare och muslimer. Så som det - nästan - var 1954.

Och det är här jag tror, för att inte säga hoppas, att Sverigedemokraterna nått vägs ände.

Idag bor 2,9 miljoner människor med utländskt påbrå i Sverige. Flertalet av de som är arbetsföra är också "hårt arbetande svenskar" och vi alla lär känna fler och fler människor från andra länder. Vilket innebär att fler och fler av oss "gammelsvenskar" inser att invandringen har varit och är nödvändig för vår utveckling. De invandrare vi jobbar tillsammans med är oftast minst lika trevliga som våra ursvenska kamrater. Den stora gruppen invandrare bidrar och vi har alla nytta av det.

Det finns inget gammalt Sverige vi kan återvända till, annat än i litteraturen och fantasin. Den produktiva vägen att bygga ett gott samhälle framöver är att skapa gemenskap, tolerans och tydlighet - inte att skapa konfrontation mellan grupper av människor. Hets mot invandrare börjar vi väl ändå tröttna på nu?

Bilden är Sverigedemokraternas nya barnsliga humla. Jag fixade till så att den fick tillbaka vikingens sura utseende från BSS-affischerna från 1988 och så la jag till en brun svans också.

LÄS ÄVEN mina andra blogginlägg:

> Att vara riktigt svensk... > Folkomröstning om SD?