Frågan om det misstänkta valfusket i Dalarna är inte helt enkel. Därför varnar jag redan här för ett långt inlägg - men förhoppningsvis läsvärt. Att det påstådda valfusket i skrivande stund är en rejäl kvarnsten om Vänsterpartiets hals är givet, även om nu den invalde Mohamed Abdukardir Ali sägs ha tagit någon slags svårbegriplig "time-out", men utan att så sent som igår (24/9) ännu ha inkommit med begäran om ledighet till Riksdagsförvaltningen, vilket är den vanliga rutinen.

Det kanske bara är ett desperat halmstrå (eller en livboj) han famlar efter, men Ulf Kristerssons tolkning av valresultatet är tydligen att det finns en stor majoritet för de icke-socialistiska partierna. Underförstått: därför borde de kunna simma lugnt och regera tillsammans. Och han har rätt. Noga räknat är det bara Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som formellt kan räknas som socialistiska. Men so what? För att Ulf Kristerssons huvudräkning överhuvudtaget ska gå ihop p

SVT presenterade igår en ny mätning inför valet som vore sensationell - om den hade gällt partisympatier. Men det gör den inte. Mätningen handlar i stället om förtroendet för partiledarna. Hade den visat partisympatier så hade Tidö-blocket enligt beräkningar* sopat hem 205 mandat, mot oppositionens ynka 144. Men så ser ju verkligheten inte ut Detta visar egentligen bara en sak: människor bryr sig mer om politik än person. Tack och lov. För riksdagsval är trots allt något bet

Valet närmar sig. Det är dags för oss vanliga väljare att spetsa öronen när partiledarna debatterar. Först ut var Expressen/DI, måndag 17 augusti. Alla partiledare var på plats, men några var mer aktiva än andra. Och vissa saker blev väldigt tydliga. Exempelvis frågan om hur man blir "svensk". Det är en fråga som sysselsatt svensk debatt i över tjugo år och börjar bli både irrelevant och gäspig. Men någonting blottlades kanske ändå under debatten. Jimmie Åkesson (SD) lämnade

När tisdagsmorgonen gryr är Almedalen och Visby plötsligt fullt av folk, "så där som det var förr" som någon okänd utbrast i vimlet. Seminarierna avlöser varandra. Jag rivstartar dagen med frukost hos Allmänhetens Medieombudsman Caspar Opitz, som leder en spänstig diskussion under rubriken "Hur sköter svenska medier pressetiken?". Borde svenska medier verkligen ha publicerat bilder på fotbollsspelaren Christian Eriksen när han fick hjärtstopp? Borde pressen ha varit mer häns

Måndagen är ankomstdag i Almedalen. Kabinväskor med hjul hackar fram på kullerstenar, människor i gränderna går med näsan i gps-telefonen och tusen monterbyggare målar, skruvar och hamrar på det som om några timmar ska bli pop-up-butiker på politikens Kivik-marknad. Almedalsveckan under ett valår handlar nästan alltid om "vem tar vem" i regeringsfrågan. Det är svensk storpolitik med alla ledare på plats. Men bara på speciella klockslag, varefter de antagligen flygs hem till S

Blir valet i september i själva verket en folkomröstning om SD? Det var i alla fall vad den ärrade statsvetaren, chefredaktören och socialdemokraten Stig-Björn Ljunggren hävdade i P1 häromdagen. Jag tror att han har rätt. I så fall blir det svårt för trion Kristersson-Busch-Mohamsson att hämta hem det stora glapp till oppositionen som idag blottades i SCB:s stora väljarundersökning. Och jag har sagt det förut: jag tror att det var en utomordentligt usel strategisk och politi

I går skrev jag om nedskärningarna på SVT och bristen på reaktioner (läs här!). Idag skriver jag om den tjatiga fråga som, med den drucknes envishet, ständigt kommer från public service-kritikerna: "Varför ska SVT slösa en massa pengar på underhållning som lika gärna kan göras av de kommersiella tv-kanalerna?" Det är alltså ett av de vanligaste argumenten mot public service - ett argument som exempelvis kristdemokraternas Ebba Busch och hennes vapendragare ideligen fäktas me

Det är inte förrän huvudet trillar av som bödeln märks. Sveriges Television tvingas nu som bekant skära ner. Ett antal SVT-profiler (exempelvis kulturens Kristofer Lundström, samhällscheferna Michael Kucera och Kajsa Gudmundson, programledaren Karin Magnusson, utrikeskorren Bengt Norberg) verkar nu välja avgångsvederlag eller pension i stället för ännu en påtvingad slimmad omorganisation. Samtidigt försvinner några program här, en redaktion där, en hel ateljé hit och några fo

Hur ska politik och debatt egentligen skildras i dagens medielandskap?