Valfusk och röstboskap
Frågan om det misstänkta valfusket i Dalarna är inte helt enkel. Därför varnar jag redan här för ett långt inlägg - men förhoppningsvis läsvärt. Att det påstådda valfusket i skrivande stund är en rejäl kvarnsten om Vänsterpartiets hals är givet, även om nu den invalde Mohamed Abdukardir Ali sägs ha tagit någon slags svårbegriplig "time-out", men utan att så sent som igår (24/9) ännu ha inkommit med begäran om ledighet till Riksdagsförvaltningen, vilket är den vanliga rutinen.


Det är inte över än...
Som väntat har statsminister Ulf Kristersson avgått i dag. Över hälften (plus ett fullsatt Ullevi) av Sveriges röstberättigade medborgare ville ha en annan regering. I diverse kommentarer jublas det och pustas ut, i tron att valresultatet framför allt betyder att Sverigedemokraterna åkt på rumpan och tappat röster. Men just den reaktionen visar att alla faktiskt numera vant sig vid att SD är ett dominant parti. Som grodan i det snart kokande vattnet. År 2010 - när SD först to


Ute på djupt vatten...
Det kanske bara är ett desperat halmstrå (eller en livboj) han famlar efter, men Ulf Kristerssons tolkning av valresultatet är tydligen att det finns en stor majoritet för de icke-socialistiska partierna. Underförstått: därför borde de kunna simma lugnt och regera tillsammans. Och han har rätt. Noga räknat är det bara Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som formellt kan räknas som socialistiska. Men so what? För att Ulf Kristerssons huvudräkning överhuvudtaget ska gå ihop p


Det här handlar valet om - egentligen!
I gårdagens partiledardebatt fanns det gott om backspeglar. Som om valet den 13 september 2026 innebär en slutpunkt i politiken, en slags examen kring hur man agerat tidigare. Men valet handlar ju om framtiden. Och kristallkulan är glasklar inför nästa mandatperiod 2026-2030. Det finns en rad kommande händelser och skeenden som vi redan känner till, som garanterat kommer att utsätta Sverige för stora utmaningar. Hur landets kommande regering ska navigera i den dramatiska omvä


PISA in our time... bildningsförakt!
Regeringen fick den nya PISA-undersökningen i förväg innan helgen och man hade kanske förväntat sig att de på något förtäckt sätt skulle ha lyft och berömt sin egen skolpolitik de senaste dagarna. Det är ju snart val. Men det har varit knäpptyst. Och inte undra på det - resultaten som idag officiellt presenterats från PISA-mätningen är närmast att betrakta som en nationell katastrof. Inte sedan mätningarna började år 2000 har svenska 15-åriga elever haft så skrala resultat.


Politikens Foodora-bud
"Den som är borgerligt sinnad och tycker att klimatpolitik är det allra viktigaste ska rösta på Simona Mohamsson och Liberalerna!" Jimmie Åkesson - de politiska effekternas mästare - sa exakt så i Sveriges Radios partiledardebatt i går, fredag. Med det snabba tillägget att Mohamsson har "slagits och kämpat för klimatsatsningar under den här mandatperioden - och jag har slagits emot!" Det finns naturligtvis bara ett skäl till Åkessons proklamation - och det skälet är varken om


Varför försvara ren rasism?
När SD valkampanjar så gör man det med starka färger, friskt humör - och ren rasism. SD:s omtalade bussdekaler på kollektivtrafiken i Skaraborg är ett exempel. Dekalerna pekar ut en liten grupp av regionens invånare, med texten ”Saknar du Mogadishu – återvandringsbidraget hjälper dig hem”. Vad skulle vi tycka om ett annat parti, med en mer eller mindre uttalad antisemitisk agenda, riktade sig till alla judar i Göteborg på samma sätt: "Saknar du Jerusalem - återvandringsbid


Höj nivån? Ja, tack.
Plötsligt har vi fått den där debatten ingen av oss vill ha. Jag tänkte först bara rycka på axlarna åt Richard Jomshofs Quisling-utfall mot Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Det är ju så idiotiskt så att såsen skär sig. Men rätt snart upptäcker jag att folk inte riktigt har klart för sig vad det egentligen handlar om. Jomshofs inlägg bör nämligen inte främst ses som ett politiskt tjafsande. Det är istället ett överlagt sätt att omdefiniera en journalistisk och pol


Sverige som Sverige - igen?
Jag vet. Det är hopplöst att argumentera mot slagord. Slagord bygger på känslor. Argumentation bygger på ett analytiskt sätt att förhålla sig till fakta. Slagord ingår därför sällan hållbara äktenskap med analyser. Jag tillåter mig ändå att för en stund fundera lite på årets kampanj från Sverigedemokraterna, som hårdkör sin nya reklamslogan Vi gör Sverige till Sverige igen. Tydligen åberopar de ett Sverige som verkar ha funnits förut. Nåja, alla förstår vad som menas med det


Visby, onsdag: SD-lättja och Center-fest
Det är högsommar i Visby och dagarna går ohyggligt snabbt. Det är svårt att hinna med när flödet rusar fram. Men vad är väl en dag hit eller dit? Det är plötsligt onsdag och knappt har den ene partiledaren klivit av scenen förrän den andre klättar upp på densamma. De två är sina diametrala motsatser. Jimmie Åkessons lunchtal förvånade ingen. Redan på morgonen satt han bekvämt tillbakalutad i P1 Morgons fåtölj, trygg och lugn som en mätt patriark, väl medveten om att vad han








