Turkiet, regeringen och Medin

Nu har alltså Turkiet till sist väckt åtal mot den svenske medborgaren och journalisten Joakim Medin, som i snart en månad har suttit i turkiskt fängelse.

Han är på ytterst oklara grunder anklagad för samröre med terrorister och för att ha ”förolämpat” Turkiets president Erdogan. Båda punkterna är märkliga, men den senare punkten är mer än lovligt Kafka-lik och borde naturligtvis inte accepteras av den svenska regeringen.

I all synnerhet som den påstådda ”förolämpningen” skett på svensk mark och inom svensk jurisdiktion.

Den svenska regeringen säger sig arbeta hårt för Medins frigivande. Det finns än så länge ingen anledning att ifrågasätta det, eftersom egentligen ingenting har kommit ut.

Fast i en rävsax

Samtidigt kan man konstatera att regeringen sitter fast med foten i en rävsax. Regeringen Kristersson har nämligen etablerat ett nära samarbete med Erdogans regim kring exakt den sorts terrorbrott som den svenske medborgaren Joakim Medin nu anklagas för.

Så sent som 21 januari i år träffade Sveriges justitieminister Gunnar Strömmer och utrikesminister Maria Malmer Stenergard sina turkiska motsvarigheter för att inleda det överenskomna samarbetet kring gemensam terrorbekämpning. På högsta nivå, således.

De svenska ministrarna betonade efteråt det avgörande i ett nära samarbete för att ”nå konkreta resultat i fråga om brottsutredningar och andra åtgärder”, som det meddelas på den svenskas regeringens hemsida. Gunnar Strömmer uttryckte särskilt sin uppskattning av det goda samarbete som då redan var i gång mellan turkiska och svenska myndigheter kring terrorism.

Drygt åtta veckor därefter fängslas alltså den svenske journalisten och medborgaren Medin, anklagad för precis det som Sverige samarbetar med Turkiet om – nämligen terrorbrott.

Med tanke på det goda samarbetet borde saken ha varit ur världen för länge sen, förutsatt att Medin inte är en förhärdad PKK-terrorist i smyg, vilket absolut inget tyder på.

Regeringens miss

De turkiska anklagelserna mot Medin handlar även om att han skulle ha varit inblandad i protesten och upphängningen av Erdogan-dockan framför Stadshuset i Stockholm 2023.

Detta hade Sveriges regeringsrepresentanter enkelt kunnat vifta bort och hänvisat till den grundlagsskyddade svenska yttrandefriheten, om det nu inte hade varit så illa att såväl statsminister Kristersson som dåvarande utrikesminister Billström i skarpa ordalag offentligt fördömde och tog avstånd från protestaktionen.

Den svenska regeringen valde med andra ord att ansluta sig till Turkiets syn på demonstrationen i Stockholm, i stället för att helt enkelt hålla tyst eller – helst – offentligt försvara den svenska yttrandefriheten (vilket egentligen är det grunduppdrag som folket genom riksdagen har gett till statsministern och hans regering).

Besvärande nog har alltså den nuvarande svenska regeringen redan i praktiken visat sympati för Turkiets syn på den protestaktion som nu Turkiet anklagar Medin för att ha varit delaktig i. Så hur ska man från det utgångsläget kunna få honom fri?

Fallet Medin ett antal besvärliga och relevanta frågor. Och det är förvånande att inte fler redan ställt dem.

För det första

Har fängslandet av Medin någon koppling till det ”ökade informationsutbyte och samordnade insatser mellan Sverige och Turkiet”, så som det stipuleras i Sveriges och Turkiets gemensamma Security Compact?

Om det inte är en ”samordnad insats” – borde det faktiskt inte ha varit det, om anklagelsen nu gäller terrorism och den har bäring på både Sverige och Turkiet? Eller har Turkiet helt enkelt rundat arbetet och informationsutbytet i Security Compact? Och hur har den svenska regeringen i så fall reagerat på det? Det borde kunna redovisas.

För det andra

Medins reportageresa gick från Sverige via Ungern till Turkiet. Sannolikt är han ”flaggad” i såväl Ungern som Turkiet, vilket innebär att de digitala systemen vid gränser och flygplatser reagerar om han passerar en gräns under eget namn. Men var började egentligen ”flaggningen” av Medin? Bedriver den turkiska säkerhetstjänsten även spaning mot svenska medborgare på svenskt territorium? Det är en fråga som är viktigare än vad den ser ut som. Den hänger också samman med nästa fråga:

För det tredje

Om en turkisk åklagare, kopplad till den turkiska regeringen, påstår att Medin på något sätt varit inblandad i protesten med Erdogan-dockan i Stockholm 2023, så bör denne åklagare givetvis ha ett underlag för anklagelsen. Detta underlag kan rimligen endast ha producerats av turkisk säkerhetstjänst, vilket alltså innebär att Turkiet spionerat på och kartlagt svenska medborgare på svensk mark. Har det skett med svenska myndigheters och regeringens vetskap och godkännande? Om inte – har UD protesterat?

Alternativet – att de turkiska myndigheterna fick informationen från svensk säkerhetspolis i enlighet med ”Security Compact”-avtalet – förefaller trots allt ännu vara helt orimligt.

För det fjärde 

Efter ministermötet i Ankara i januari pratade justitieminister Gunnar Strömmer om ett ”nära samarbete för att nå konkreta resultat i brottsutredningar”. Nu ligger det en brottsutredning på bordet, med en svensk journalist och medborgare som anklagad – på vilket sätt sker den uttredningen i ”nära samarbete” med svenska myndigheter?

NATO-frågan  

Fallet Medin sätter fingret på den nya samförståndsrelation med Turkiet som regeringarna Andersson och Kristersson tämligen enkelt etablerade, utan att ha en strategisk långsiktig plan. I ivern att inom rimlig tid bli accepterade som NATO-medlem av Turkiet gick regeringen för långt.

Ett kommande svenskt NATO-medlemskap borde naturligtvis aldrig ha villkorats med begränsningar i svensk yttrandefrihet. Dock var det i praktiken det som statsministern och utrikesministern supportade, så till den milda grad att man också drev igenom ändringar av den svenska grundlagen för att göra Erdogan nöjd.

Men vad som sker inom ramen för svensk yttrandefrihet och svenska lagar är varken NATO:s eller Turkiets angelägenhet – det är vår!

Den svenska regeringen har satt sig i en obekväm och skadlig sits gentemot Turkiet och president Erdogan. Detta drabbar nu svenska journalister och redaktioner.

Tidningen ETC:s chefredaktör påstår sig var övertygad om att regeringen och utrikesdepartementet gör allt man kan på diplomatisk väg för att få hem Joakim Medin. Han har säkert skäl till det.

Däremot är jag rädd för att det kommer att ske genom ytterligare ryggböjningar och eftergifter till Erdogan. Något kommer Turkiet förstås att vilja ha betalt för att släppa Joakim Medin.

Det enda rimliga vore dock att han – i det etablerade samarbetets namn – återfördes till Sverige och att anklagelserna mot honom prövades i svensk domstol efter svensk lag.

I annat fall bör regeringen omedelbart häva Security Compact-avtalet. För då är det ju till slut bara en papperstiger. Foto: Joakim Medin (lånat från tidningen ETC)