Bach får världen att försvinna

Tänk att ett enda litet musikstycke kan få världen att försvinna en stund.

Ett enda stycke. Bland alla miljarder verk som skrivits.

Ett musikstycke, som jag lyssnar på, om och om igen, en vanlig, mörk novemberkväll utan någon särskild anledning alls. Det bara överföll mig. 5 minuter och 26 sekunder oavbruten harmonisk, organisk, böljande och enkel rörelse – från det svaga till det starka och tillbaka igen. Från viskningar till rop till viskningar och utandning.

Ett tankens och känslornas reservat mitt i tidens larm.

Johann Sebastian Bach. Andante-satsen ur Organ Sonata no 4, transkriberad till piano av August Stradal. Framförd av min favorit Vikingur Ólafsson.

Varför just detta stycke av Bach, när det finns så många? Jag vet inte. Det är bara så det är med musik, att plötsligt lösgör sig en samling toner från ingenstans och tränger rakt in i hjärtat på ett underbart oberäkneligt vis.    

Det här är ingen musik man behöver förstå. Eller veta någonting om.

Det här är enbart ett slags mjukt samtal över århundradena, ett klingande samtal  som man kan flytta in i en stund, blunda och låta vilka associationer som helst vindla in och ut ur sin hjärna och sitt hjärta.

5 minuter och 26 sekunder tar det, och jag flyr världen en stund. Eller nej förresten, det är ingen flykt från något. Utan en utflykt. En utflykt till något annat. Till något bortom allt det vi är just nu, bortom allt som skaver och hotar i vår vresiga tid.

Gör det du också - även du som aldrig annars brukar lyssna på klassisk pianomusik. Pausa livet i 5 minuter och 26 sekunder. Blunda. Låt dig föras med. Som om du vore en liten barkbåt i en frisk och stark fors.  

Klicka HÄR så kommer du direkt till Spotify-länken!