Barmhärtiga SD-samariter?

Över sjuttio svenska kommuner har nu – trotsiga som små barn – meddelat att  man inte vill ha besök av regeringens samordnare när det gäller invandrares återvandring.

Så hemskt oartigt av dem. Den svenska regeringen vill ju bara underlätta för de invandrare som inte trivs i Sverige att återvända till sina hemländer: Somalia, Sudan, Afghanistan, Syrien, Ukraina, Ryssland och allt vad det nu kan vara.  Regeringen skriver: ”Det kan handla om personer som av olika skäl känner att de inte har funnit sin plats eller blivit tillräckligt integrerade i det svenska samhället och längtar hem”.

Det låter barmhärtigt och generöst. Men kommunernas plötsliga protest mot regeringen handlar om någonting helt annat:

Människovärde och samhällssyn.

Hatfylld retorik

Det som nu från Tidö-partierna, och deras påhejare i pressen, framställs som en osjälvisk barmhärtighetsåtgärd, har sedan länge en illa dold undertext: ”Försvinn härifrån, era parasiter!”

För det var exempelvis det som Sverigedemokraternas höjdare Tobias Andersson gav uttryck för, när han inför valet 2022 skrev en bildtext till ett SD-målat tunnelbanetåg: ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!”

Just den överlägsna, hatfyllda och inhumana människosynen svävar som ett moln över många förslag från SD och Tidö-kompisarna.

Hela frågan om invandring, integration och återvandring har sedan länge kidnappats av Sverigedemokraterna. Partiets företrädare har blockerat en vettig diskussion om möjligheterna – och svårigheterna – med en allt större andel utländskt födda människor i Sverige.

Den otäcka sanningen är att Sverigedemokraternas retorik sedan länge gått ut på en enda sak – invandrare hör inte hemma här i Sverige.

Det har varit och är partiets populistiska sätt att värva röster: peka hela tiden på alla problem, stora som små, och koppla dem till invandringen – men nämn aldrig något som är positivt! (Och kom framför allt inte med några förslag som underlättar integrationen, som ju är en central fråga i ett dynamiskt och kreativt samhälle). Partiets mångåriga propaganda har systematiskt och generellt misstänkliggjort människor med utländsk härkomst. Det har lett till att M-KD-L-regeringen nu tycks dela den människosyn och samhällsanalys som varit Sverigedemokraternas DNA, ända sedan partiet uppstod ur den rasistiska Bevara Sverige Svenskt-rörelsen. Det som i grunden har förändrats är att de invandrarfientliga då talade om ras, men numera om etnicitet och religion.

Symbolvärde

När nu inte bara Jokkmokk, utan även Göteborg, Malmö och Stockholm – och ytterligare ett sjuttiotal kommuner – vägrar möta regeringens samordnare så är det ingen liten sak. Normalt brukar lokala politiker vara måna om goda kontakter med statsmakten. Men protesterna handlar om ett bristande förtroende för den samhällssyn som regeringen och SD lanserat. Sverigedemokraternas och Jimmie Åkessons ständiga generaliserade upprepningar av att invandrare ”inte passar in i Sverige” är i själva verket ett hot mot den sammanhållning som många lokala politiker och tjänstemän kämpar för att värna i sina lokala samhällen.

I den senaste partiledardebatten i SVT var – även denna gång – invandringen ett ämne. Men inte vid något tillfälle berördes att en stor majoritet av de invandrare som av olika skäl har bosatt sig i Sverige, har arbete, är skötsamma, betalar skatt och gör dagliga insatser för att vårt samhälle ska fungera. Men i både Jokkmokk och de andra kommunerna ser man detta.

Man ser också att regeringen, med SD som blåslampa i baken, har en alltmer hårdnande retorik mot invandrare. Man ser också att det övergripande budskapet från den SD-drivna regeringen är att ”vi” vill ha bort så många invandrare som möjligt ur ”vårt” land – vilket drabbar alla utrikes födda som ett stigma man inte kan bli av med.

Som ett ”avgångsvederlag”

Nu försöker Tidö-partierna och deras supportrar i åsiktspressen trolla bort den aggressiva överbyggnad som den dramatiska höjningen av återvandringsbidraget har. Nu utmålas bidraget i stället som något den snälla svenska staten ger till dem som inte trivs här.

Som ett slags avgångsvederlag, helt enkelt: ”Vi löser ut er med en rejäl summa om ni flyttar hem igen och lovar att aldrig komma tillbaka.”

Själva förslaget är egentligen inte något att bråka om. Vi har haft återvandringsbidrag länge i Sverige. I volym är det knappt märkbart. De senaste fyra åren är det bara 8 personer som fått bidrag för återvandring, av de drygt 250 som ansökt. Den siffran ökar sannolikt när bidraget höjs, men kommer ändå inte att spela någon roll ens på marginalen. Det nya förslaget om höjt bidrag är egentligen bara symbolpolitik - så visar regeringen att man vill ha färre invandrare i Sverige.

Det är alltså inte sakfrågan som får kommunerna att protestera. Det är att man uppfattar det som att regeringen nu skickar ut en samordnare som ska påverka kommunerna att driva en offensiv återflyttningskampanj mot sina invandrade invånare.

Och då hjälper det inte att SD och regeringen med emfas intygar att bidraget bara är ett vänligt erbjudande till de invandrare som vantrivs i Sverige och är missanpassade.

För ingen tror längre på Sverigedemokraternas välvilja. Inte efter alla år av hatfylld retorik.

Det är det den här konflikten egentligen handlar om. Det borde även regeringspartierna förstå. (Foto: Migrationsverket)