Ruskprickarna anfaller!
Det var värst, vilket förfärligt liv det blev på alla Ruskprickar och Knorrhanar när SVT i går meddelade att man ska göra nyinspelningar av Saltkråkan, med handlingen förlagd till nutid.
Det var kanske inte oväntat att nostalgiker – som vill att det bara ska finnas EN version och att den måste vara lika gammal som de själva – grät ut i sociala medier. Men en hel del andra reaktioner har verkligen förvånat mig.
Det verkar som om det fortfarande finns en häpnadsväckande oförståelse av vad litteratur för och om barn verkligen kan ha för betydelse och kvaliteter.
Det må vara hänt att jag själv har särskilda band till Astrid Lindgren och hennes verk, men att de utgör några av den svenska 1900-talslitteraturens främsta klassiker måste vi väl ändå kunna vara överens om?
Astrid Lindgrens förmåga att på ett tidlöst och rakt vis skildra människans olika dilemman är bärkraften i allt hon har skrivit. Att hon alltid skildrar det genom barns perspektiv och upplevelser är en unik kvalitet, som för många tyvärr skymmer storheten.
Det är väl närmast självklart att ett sådant stort, svenskt arv ska förvaltas och återberättas om och om igen i nya tider?
"Kan de inte hitta på nåt nytt numera?" frågas det på sociala medier. Tja, för det första innebär klassikerbearbetningar alltid något nytt; för det andra så måste man vara både blind och döv för att inte se att det också produceras en enorm massa andra nya berättelser, inte minst i SVT. Ingen har sagt att det ska upphöra.
Just de något förbisedda Saltkråkan-berättelserna utmålas ofta som en enkel nostalgisk bild av svensk sommar och skärgårdsliv. Men för en regissör idag innehåller texten en rad dramatiskt spännande öppningar och konflikter, som kanske blir ännu djupare i ett nutida perspektiv.
Till skillnad från den övervägande delen svenska 1900-talsförfattare så är Astrid Lindgren fortfarande aktuell, både i sin gärning och i sina verk. Det beror ju på någonting. Nämligen en alldeles särskild kvalitet.
Astrid Lindgren har skrivit några av världslitteraturens starkaste berättelser. Hon har en självklar plats bredvid berömdheter som Lewis Caroll, HC Andersen, CS Lewis, Antoine de Saint-Exupéry, Roald Dahl, Tolkien, JK Rowling med flera.
Tids nog kommer det säkert nya svenska författare av Astrid Lindgrens kaliber. Men det sker sannerligen inte ofta.
PS. Att högertrollen skulle gå till angrepp var förstås också väntat och visar egentligen bara att det behövs ännu mer av Astrid Lindgrensk nyfikenhet, tolerans och klokskap i Sverige av idag. DS.
