Expo och Forssell-historien

I går (10 juli) skrev jag om tumultet kring migrationsminister Johan Forssell.  

I dag ser jag hur man från många håll – mest borgerliga – vill spela ner det som hänt. I stället försöker man flytta över frågan till att handla om pressens gränser och oppositionens reaktioner.

Justitieminister, Gunnar Strömmer (m), skriver exempelvis idag på Instagram att  ”vänsterröster vällustigt vältrar sig” i det som hänt och ”jagar ett barn i syfte att komma åt en förälder politiskt”. Riksdagsledamoten Rickard Herrey (m) – den ende svenske politiker som vunnit Eurovision! – skriver på Facebook att Expo, som avslöjade hela saken, omedelbart borde ha gått till familjen eller SÄPO. Att de jobbade fram en väldokumenterad artikel ser han bara som ett försök att få till en ”ännu smaskigare rubrik på ett politikerbarn”. Hans moderate riksdagskollega Fredrik Kärrholm talar på Facebook om en "pressetisk skandal", eftersom det ju bara handlar om ”ett åsiktsmässigt snedsteg” från 16-åringen. Kunskapen om varför vi har en fri press och fri journalistik är ibland orimligt låg, även hos våra styrande politiker. Journalistikens uppgift är vare sig att vara hantlangare åt SÄPO eller extraförälder åt landets makthavare. Journalistikens uppgift är att självständigt och konsekvensneutralt granska, undersöka, informera och publicera - inget annat!

Ingen tankemöda

Varken Strömmer, Kärrholm eller Herrey ägnar någon särskild tankemöda åt det som Expos artikel så väl beskriver – nämligen hur ministerns son aktivt i ett års tid sökt sig till vit makt-miljön och blivit en aktiv del av den. De verkar lägga ungefär samma vikt vid det som om det handlar om att snatta skumtomtar.

Men det allvarliga i Expos avslöjande (som alla kan läsa här i sin helhet) är ju att den samhällsomstörtande verksamhet, som är ryggraden i nazism, rasism och vit makt-miljön, tycks ha infiltrerat en av våra främsta politikers familj. Det kan och bör man inte vifta bort. Noterbart är ju också att Johan Forssell inte dementerat några av uppgifterna i artikeln, utan tvärtom välkomnat granskningen. Det handlar om ett tankegods som är extremt och en ideologi som är dokumenterat våldsam. Expo skriver: ”I den högerextrema miljön uttrycker personen (sonen, min anm) sig vid flera tillfällen våldsbejakande och deltar i aktiviteter med våldsamma grupper. Den närstående till ministern bedriver dessutom aktivism tillsammans med personer som har planerat och utfört grova våldsdåd.” Självklart innebär det en säkerhetsrisk. Miljön är hotfull och våldsam. Bara den som är naiv tror att högerextremismen hos unga människor är harmlös och ofarlig. Att via en aktiv sympatisör få en rak, personlig väg in till en av landets ministrar är förstås ett drömscenario för vilken samhällsomstörtare som helst.

Inte bara föräldraansvar

Expos avslöjande och kartläggning fick omedelbar effekt. Men om den publiceringen aldrig hade skett – hur långt hade radikaliseringen kunnat gå då? Ingen vet förstås det, men just osäkerheten visar att det journalistiska jobbet var relevant och skickligt. Gunnar Strömmer talar idag om föräldraansvar på ett klokt sätt. Men det här har i första hand inte med föräldraansvar att göra. Vad vi ser är i stället en växande infiltration och påverkan. Den har sitt ursprung i den tankemiljö som idag har växt fram i både Sverige och USA och många länder i Europa.

En rasistisk, hårdför nationalistisk miljö. Den som hatar invandrare och främlingar. Den som kräver lydnad, disciplin och kontroll. Den som i grunden är icke-demokratisk och totalitär.

När vissa nu bagatelliserar händelsen med ministerns son (och kallar det för ett "åsiktsmässigt snedsteg") så hoppas jag bara att det inte beror på en gradvis tillvänjning vid ett delvis dolt men ibland också öppet vit makt-språk även i den normala politiken.  

Sverigedemokraternas decennielånga hätska invandrarfientliga retorik är i så fall en av byggstenarna. Det borde vara skäl nog att se upp! PS. Sverigedemokraterna är i skrivande stund de enda som inte kommenterat ministersonens kopplingar till vit-makt-rörelsen. Den som vill kan ju fundera lite extra på vad det beror på. Bild: Expo