Mello och meloner

Vi lever sannerligen i en nervös tid.

Under Mello-sändningen igår (lördag 10 februari) råkade SVT:s publikkamera under en sekund visa bild på två kvinnor, utklädda till vattenmeloner, samtidigt som kvinnorna påpassligt nog höll upp en skylt med den ganska rimliga uppmaningen att vi inte ska glömma Gazas barn. Detta kallas nu för ”ett politiskt budskap” av Aftonbladet. Och det föranleder SVT:s Mello-projektledare att nervöst slå fast att ”vi ska inte ta ställning i några frågor”. Med ordet ”vi” syftar han gissningsvis på SVT som bolag och inte på Mello-publiken som helhet.

Dubbel olycka för SVT är det att just vattenmeloner – även gulligt utklädda sådana – har blivit en pro-palestinsk symbol, vilket egentligen är israeliska makthavares fel (mer om det nedan). Troligen flög dock den symboliken helt över huvudet på de miljontals Mello-fans som råkade ha blicken på rutan i just denna sekund. Men icke desto mindre. Samtidigt smällde en säkring av för den moderate riksdagsmannen Lars Beckman, som i ett inlägg på X – enligt Aftonbladet – direkt anklagade SVT för att medvetet ha ”planterat skyltarna”. Och melonerna också, får man förmoda. Inte så konstigt, för Beckman brukar ta varje tillfälle i akt för att klanka på public service utan någon som helst faktakoll.

Och visst var de glada melonernas budskap pro-palestinskt, även om det kanske är få av oss som hyser den motsatta åsikten att vi ska glömma barnen som lider i Gaza. Men frågan är så infekterad att mätaren för nervösa utbrott direkt går i topp. ESC-finalens dilemma Det kommer den förmodligen att göra även under Eurovisions-finalen i Malmö senare i vår. I så fall kanske det har att göra med att Israels sångerska Eden Golan redan offentligt har tillägnat sitt bidrag till de över 130 kidnappade israeler som hålls fångna av Hamas i Gaza. Gäller då fortfarande att ”vi ska inte ta ställning i några frågor”, som SVT:s projektledare sa igår? Och hur ska två små privata aktivist-meloners vädjan i den svenska sändningen viktas i jämförelse med en massivt exponerad Israel-representant som redan sänt ut ett tydligt ”politiskt budskap” kring sitt framträdande? Och kommer den israeliska flaggan i publikhavet att anses som mindre kontroversiell och politisk än två utklädda vattenmeloner? Ja, inte vet jag, som ärkebiskopen brukar säga. Palestinsk symbol

Att vattenmelonen blivit en pro-palestinsk symbolik beror på att Israel åtskilliga gånger har förbjudit den palestinska flaggan, som – precis som en vattenmelon - är röd, grön, vit och svart.

Det började redan vid sexdagarskriget 1967, då Israel förbjöd den palestinska flaggan i offentligheten. Då höll palestinska demonstranter upp bilder på vattenmeloner istället - i exakt samma färger som flaggan. Tretton år senare stängdes en konstutställning i Ramallah av israeliska myndigheter av samma anledning. Konstnären Sliman Mansour ställde, enligt tidskriften Time*, då frågan om han fick måla en blomma i de palestinska färgerna? Svaret från den israeliska tjänstemannen var: ”Nej! Även om du bara målar en vattenmelon så kommer vi att konfiskera tavlan!” I samband med Oslo-fördraget 1993 tilläts den palestinska flaggan åter i Israel. 2021 fick israelisk polis order om att konfiskera offentliga flaggor och då var det dags fört stiliserade vattenmeloner igen på gatorna. Det fanns till och med taxibilar i Tel Aviv som strajpade bilarna med tecknade vattenmeloner och texten ”Detta är inte en palestinsk flagga”. Fröken Snusk och huliganer

Så visst är det förståeligt att projektledaren för Mello inte gillar meloner. I alla fall inte i bild. En projektledare kan aldrig vara nog försiktig eller pudla nog mycket. Någonstans har vår tid blivit så nervös att allt och alla uttryck tolkas så hårdraget det går.

Förutom när det gäller Fröken Snusk förstås, med sin stickade balaklava. En känslig riksdagsman skulle ju kunna tolka det som att hon försökte smyga in en sympati med våldsamma fotbollshuliganer och därför twittra något om att vänster-SVT stödjer läktarvåldet (även om det förvisso oftast är en högextremistisk företeelse). För övrigt är väl Fröken Snusk och Hoojas val att offentligt dölja sina ansikten också en märklig sak, i vår uppskruvade tid där ett av riksdagens största partier (gissa vilket!) ständigt motionerar om förbud mot ansiktstäckande plagg? Även om Fröken Snusk är betydligt roligare än idiotiska fotbollssupportrar.