Det svenska musikundret - bara ett minne blott?


Är landets blåsorkestrar utrotningshotade? Och är det överhuvudtaget viktigt att unga människor lär sig spela oboe, fagott eller violin, nu när allt går att sampla och dataprogram är mer lockande än skalövningar och stråkföring?

Kulturen har ofta levt sitt eget, lite undangömda liv, i Almedalen. Så även i år. När statsminister Magdalena Andersson håller sitt Almedals-tal inför en oväntat stor publik nämner hon inte en enda gång orden kultur, musik, konst, teater, dans, film eller litteratur.


Men man får väl vara glad över att åtminstone ordet skolbibliotek slinker igenom en gång. När oppositionsledaren Ulf Kristersson talar finns inget av orden med.


På Länsteatern i Visby håller Kultur i Almedalen och Svensk Scenkonst till. Där ställdes idag (måndag 4 juli) frågan om det svenska professionella musiklivets återväxt, eller som det heter: kompetensförsörjning.


Det låter kanske om en smal fråga för en liten grupp yrkesmusiker, men är i själva verket en viktig fråga för oss alla – förutsatt att vi vill fortsätta leva i ett kulturellt högtstående land som fortsätter skapa god musik för alla medborgare att ta del av.


Skolverket har nyligen slagit fast att elever inte får gå till kulturskolan på skoltid och bestraffat skolor som ändå tillåtit det. I diskussionen idag var alla överens om att den linjen kommer att utarma den musikaliska återväxten, i synnerhet i glesbygden där barn, föräldrar och musikpedagoger är mer utspridda än i storstäderna. Att skoldagen även måste kunna innehålla kulturskolans lektioner borde vara givet. Planering mellan skola och kulturskola på varje enhet är förstås viktig. Men att elever får gå från vissa lektioner, för att få undervisning på något instrument, borde inte bestraffas av Skolverket.


Blåsorkestrarna då? Utrotningshotade? Ja, återväxten är svag. Ett exempel är Stenungunds Musikkår, som nu lägger ner verksamheten helt. Enligt dess musikaliske ledare Håkan Österlund är det helt och hållet ett resultat av slopandet av den kommunala musikskolan för femton år sedan och nedskärningar på kulturskolan sedan dess. Det är politiska beslut – och inget annat – som orsakat den utvecklingen.


Den världsberömde producenten och låtskrivaren Max Martin har ofta framhållit den kommunala musikskolans betydelse för det som kallas ”det svenska musikundret”. Han själv hade troligen inte haft sin exceptionella musikaliska framgång om han inte började traggla med trumpet och blockflöjt som barn i musikskolan. Det var där han fick uppleva hur det var att spela i orkester, att lära sig att öva och utvecklas.

I debatten idag sa liberalen Cecilia Elving, ordförande i Region Stockholm kulturnämnd, att det trots allt inte bara handlar om "nyttan" med kultur eller att man kan växla in den i andra värden. "Själva kulturen och kulturutövandet i sig är viktigt, att få spela musik för musikens egen skull!" Så sant. Men ett av problemen med kulturdebatten idag är att den egentligen bara förs mellan de som är överens om kulturens betydelse. De politiker som skär ner och inskränker kulturen håller sig undan (alternativt är inte inbjudna).

Eller också står de i talarstolen i Almedalen och talar om helt andra saker.


Utvalda inlägg
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square