Visby, tisdag kväll: Liberalernas griftetal?
- för 5 minuter sedan
- 2 min läsning
Jag stod ungefär femtio meter från liberalernas ledare Simona Mohamsson på tisdagskvällen när hon försökte rädda Liberalerna från total undergång genom sitt partiledartal i Almedalen.
Det var som att se ett gammalt ärevördigt fartyg - med en nyanställd entusiastisk kapten - långsamt sjunka till botten.
Simona Mohamsson stod på kommandobryggan (Almedalens scen) och pratade engagerat och tveklöst. Hon försökte gjuta mod i de få sympatisörer som var på plats. Men applåderna var matta.
När Mohamsson, några minuter efter talet, blev intervjuad av Victor Barth-Kron i Expressens monter, råkade jag se hur hennes företrädare som partiledare, Johan Persson, diskret gled förbi genom publiken framför podiet, till synes totalt ointresserad av vad Simona hade att säga i intervjun.
Själv kan jag bara vara ärlig. Jag har lyssnat till olika partiledares tal på Almedags-veckan i ungefär femton års tid, men jag har inte någon gång hört något tal som varit så innehållslöst, snudd på infantilt och antiintellektuellt.
Obegripligt och luddigt
Det kanske inte finns så många bra rådgivare kvar i staben runt Liberalernas partiledare, så hon har förmodligen saknat ett mer kvalificerat stöd.
För i stora delar var talet obegripligt. Liberalerna vill "mer", till skillnad från de som tidigare ville "mindre", vad det nu betyder. Skolan ska delas upp i både hjälpklasser för de svaga och elitklasser för "plugghästarna", som nu ska få sin revansch. "Sverige ska vara smartast i Europa" och vi måste väl få "ta en starköl till burgaren från foodtrucken" (lusten att vilja sälja mer sprit, öl och vin närsomhelst och varsomhelst verkar för övrigt förena Sverigedemokrater och Liberaler).
Summa summarum: en massa ord hit och dit, svårbegripliga och oprecisa förslag om allt och inget, men utan ideologisk grundton som argumenterar för liberalismens verkliga kraft och existensberättigande. Förutom då det bisarra förhållandet att Liberalerna behövs för att garantera att Sverigedemokraterna ska kunna genomföra sin högerextrema politiska ambition.
Men miljö och yttrandefrihet då?
Intressant är också vad Mohamsson valde att inte ta upp:
Ingenting om miljö- och klimatfrågor. Ingenting om kultur. Ingenting om integration och migration. Ingenting om AI-utvecklingen. Ingenting om kriminalvård. Ingenting om hat och hot på nätet. Ingenting om grundläggande liberala mänskliga fri- och rättigheter. Ingenting om yttrandefrihet.
Mohamssons tal i Almedalen var visserligen engagerat, rivigt och energifyllt. Men totalt kemiskt fritt från konkretion. Kanske var det rentav liberalernas griftetal? Det var som den nyanställde kaptenens entusiastiska högtalarutrop på det gamla passagerarfartyget, där alla utom hon själv ser att båten saknar både roder och kompass. Eller för den delen: slutdestination och passagerare ...
Kommentarer