Valfrågan som inte finns

Det var mig en märklig partiledardebatt i riksdagen häromdagen.

På ytan var allt som vanligt. Men en sak förvånade mig. Det var att centerledaren var den enda som flaggade inför den kommande (och pågående) utvecklingen med AI.

Alltså: den artificiella intelligens, som få av oss begriper men redan använder, och som visar resultat som är en veritabel örfil mot de välutbildade och välrenommerade experter och forskare som mänskligheten har. AI är redan nu bättre, mer potent. Smartare, snabbare. Fattat vi vad det innebär och kommer att innebära? Bekymrar vi oss alls? Det är som om en stor meteor av erövrarmakt rusar mot jorden för att omforma både vårt arbetsliv och vårt känsloliv - och ingen av våra politiska ledare reagerar. Förutom då Thand Ringqvist.

Centerledaren kommer naturligtvis inte att vinna valet på att vara intellektuell och adressera ett humanistiskt-filosofisk dilemma, hur omvälvande detta än är. Vårt kollektiva politiska tänkande verkar mer sysselsatt med små symbolfrågor än med det långsiktigt livsavgörande.

Thand Ringqvist lyfter samtidens kanske viktigaste fråga. Det är hedervärt.

Tidö-partierna skidar däremot vidare i det kortsiktiga och bakhala populistspåret: "Här får du tio spänna att tanka mer bensin för, rösta på oss!°" Så gör dessvärre även Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson, som ägnade sitt anförande i debatten åt att rada upp yrkesgrupper som hon anser borde få det bättre. Det är kanske gott och väl. Men framtiden då? Alltså den som ligger förbi nästa mandatperiod? Det där samhälle som vi, med ny teknik i famnen, förhoppningsvis ska skapa för våra barn och barnbarn, som det brukar heta?

Det är en den framtiden som Elisabeth Thand Ringqvist adresserar på ett klokt sätt. Även om hon begränsar AI-problematiken till en fråga om tillväxt, utbildnings, arbetsmarknad och suveränitet, trots att den också innehåller så många andra stora moraliska och filosofiska aspekter.

Men hon lyfter ändå AI-frågan. Alla övriga riksdagspartier ser inte ens frågetecknet. Och Tidö-partierna argumenterar knappt ens, annat än med ett antal "goddag yxskaft"-svar.

Industriell revolution - igen!

Spinning Jenny innebar en revolution 1764. En maskinell och teknisk revolution, som lade grunden för en världsomfattande industriell massproduktion. Arbetslivet över hela världen förändrades radikalt. Det var kanske där som embryot till tillväxtens evangelium och förbannelse föddes.

Några fick det avsevärt bättre, de flesta sämre. Vår naturliga miljö lades på slaktbänken. Industrierna var länge utspridda till miljontals platser. Det var lokala spinnerier, verkstäder, smedjor, väverier, bryggerier, glasbruk, gjuterier, grisfarmare och en massa andra produktionsenheter.

Idag är vår nya stora innovation, AI, koncentrerad till ett fåtal stora makthavare. Det finns inget lokalt AI-företag i Bergslagen. Inget AI-bryggeri i Carnegie. Den kreativa, problemlösande intellektuella massan finns lagrad i några extremt få maktcentra i USA. Hur ett litet land som Sverige ska rusta sig för att dels maximera nyttan och dels minimera skadan av AI-utvecklingen verkar få politiska partier ha något program för.

Elon Musk och WASP

När jag snabbt kikar igenom partiernas olika valmanifest inför valet i september är det uppenbart att vilsenheten och osäkerheten är stor. Frågan är givetvis komplex, men jag får också intrycket av att partierna lite avvaktande sitter på läktaren och ser vad Elon Musk och andra techjättar har för sig på själva arenan.

Och vad ska och kan man egentligen göra?

Den som läser om Elon Musks universella teknikplaner - och samtidigt vet att den sortens burdusa framgångshannar ofta också är högerextrema - kan lätt att bli lamslagen. Har ett litet land som Sverige över huvud taget någon chans styra den bussen på något sätt, eller måste vi bara hänga med och försöka sitta så långt fram som möjligt?

Att AI:s enormt snabba utveckling för med sig många fördelar är självklart. I Sverige finansieras det excellenta forskningsprogrammet WASP av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse med stora belopp. Jag satt själv i Linköpings universitets styrelse för några år sedan när vi fick föredragningar om AI inom sjukvården - det råder ingen tvekan om att AI där är till stor nytta för mänskligheten. Men den stora frågan är inte hur AI kan stärka och utveckla sjukvård, näringsliv, miljöteknik och vardagsliv. Den stora frågan handlar om makt.

Vem ska styra?

Makt i form av gränsdragningar. Makt i form av gemensamma överenskommelser om hur och till vad AI får och ska användas till. Överenskommelser om att AI-utvecklingen ställs under demokratisk kontroll och vetenskaplig relevans.

Men det kräver samverkan mellan många länder och det kräver en tydlig politisk vilja, som ger medborgarna ett val. Vem har en tydlig politisk vilja idag? Och vem tar frågan på allvar?

Flera partier är vilsna. Å ena sidan bejakar man AI-utvecklingen, å andra sidan är man orolig för att AI för mycket kommer att påverka arbetsliv och jobb. Men konkreta politiska planer och strategier är svåra att hitta. "Användandet av AI kan också leda till diskriminering, minskad tillit, ekonomisk skada eller skada på person och påverkan på demokratins funktionssätt." skriver till exempel Vänsterpartiet, utan att ha någon vidare utvecklad tanke om hur man i så fall ska hindra den utvecklingen.

Moderaterna och Socialdemokraterna berör nästan inte AI-frågan i sina valmanifest, vad jag kan se, och det gör inte centerpartiet heller - trots att Thand Ringqvist alltså la stor vikt vid den i senaste partiledardebatten och trots att partiet flera gånger lyft frågan och skarpt kritiserat regeringen för att på ett och ett halvt år bara lyft ”en handfull av AI-kommissionens 75 förslag".

Miljöpartiet är däremot mer utförligt kring AI i sitt valprogram och lägger stor vikt vid demokratisk kontroll: "AI ska användas och utvecklas med respekt för grundläggande fri- och rättigheter. Sverige ska aktivt delta i internationella samarbeten för att forma globala AI-regelverk", skriver Mp.

Sverigedemokraterna är flummigast och förordar en "sverigevänlig politik för artificiell intelligens och robotteknologi”. Om AI-diskussionen förs på SD-nivå så är vi nog hopplöst förlorade.

För sent?

Att skapa en politik för att möta hot och möjligheter med AI kommer inget parti att klara innan valet. Däremot kan säkert både Miljöpartiet och Centerpartiet, som verkar mest angelägna, driva på en politisk utveckling efter valet som gör att vi som nation får ett större inflytande på AI-utvecklingen. Jag tror inte att varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet kommer att bromsa. Politik handlar alltid om makt. Det är förvånande och upprörande att så få ledande svenska politiker - förutom Elisabeth Thand Ringqvist då - ens verkar bekymra sig om den kanske största industriella och mänskliga omvälvningen mänskligheten sett.

Copyright: Kjell Åke Hansson 2026-06-13

Läs också: Använd AI som ditt vapen! >>>

Allmose-valet >>>