Tuppfäktning - men Alice ställer frågan på sin spets
Plötsligt har en verbal tuppfight utbrutit mellan två partiledare, vars partier mest skiljs åt av en enda bokstav: KD och SD.
Det smarta med det är att alla blickar nu vänds mot hetsporrarna. Vilket de båda har behov av. Men dammet lagt sig så hänger en viktig och långlivad fråga kvar i luften - den som Alice Teodorescu Måwe ställde inledningsvis.
Ni vet hur det började: den färska KD-Alice tog i en stor intervju i Dagens Nyheter plötsligt avstånd från Sverigedemokraterna. Varpå SD-Jimmie lika plötsligt kräktes över ”självgoda finborgare” som inte ”vill göra grovjobbet, kratta manegen och ta den riktiga skiten”. Underförstått: som inte vill rensa landet från invandrare. Vilket SD-Jimmies grovjobbare däremot gjort i ett par decennier nu. Grovjobbare som han själv i någon sorts satirisk mening i samma inlägg benämner som ”denna oborstade, obildade pöbel”.
Och då låg bollen plötsligt på straffpunkten för KD-Ebba, som tog KD-Alice i försvar så det dånade om det. ”Passivt aggressivt snöflingebeteende” (vad nu det är?) kallade hon SD-Åkessons uttalande.
Samtidigt som KD-Ebba i meningen efter sitt utbrott helt inkonsekvent strök ett försonligt streck över hela saken: ”Jag är inte långsint. Och jag kan skilja på sak och person. Nu har jag sagt mitt.” Sa Ebba och vips var straffsparken slagen, men ingen såg om den gick i mål eller inte.
Ebba och Jimmie behöver varandra
Ibland är det lätt att tro att alla politiska trätor är ett spel, att allt är orkestrerat av smarta spinndoktorer. ”Om du säger A, så säger du B och så får vi båda plats i strålkastarljuset en stund.” Men så illa tror jag faktiskt inte att det är. Jag tror att KD-Ebba och SD-Jimmie behöver varandra och att de instinktivt är medvetna om det. SD-Jimmie talar om för sina väljare att han minsann står fri från de finborgerliga makthavarna (vilket han inte alls gör, tvärtom så styr han dem) och KD-Ebba talar om att hon minsann inte tolererar vad som helst från ytterhögern (vilket hon visst gör, eftersom det här lilla verbala slagsmålet inte har någon som helst betydelse vad gäller energipolitik, EU-politik, rättspolitik o.s.v.).
Någon kanske tror att SD-Jimmie och KD-Ebba därmed har visat någon sorts politisk kraft och vilja.
Det har de inte. De har bara tuppfäktats, för att vi ska lägga märke till deras respektive fjäderdräkter.
En fråga hänger kvar
Den enda fråga som hänger kvar obesvarad, som ett mörkt moln i luften över oss alla, är den som Alice Teodorescu Måwe ställde i DN-intervjun. En fråga som hon uttryckte mycket klart. Frågan som vi alla borde ställa oss: Varför gick SD-toppar som Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson med i ett högerextremistiskt och nazistiskt parti för drygt tjugo år sedan?
”Jag tycker att det är väldigt ologiskt. Om man inte har den sortens uppfattningar, varför går man med i ett parti som har det?”, undrar Teodorescu Måwe.
Precis så enkel är den frågan. Och precis så förfärande vore det om någon av SD-herrarna skulle ge ett ärligt svar. Ännu mer förfärande är det att vi innerst inne vet vad svaret är.
