Kulturskola eller ännu en bal på slottet?

De tre regeringspartierna har nu presenterat sin första statsbudget, som i stora stycken är designad av ett fjärde, icke salongsfähigt parti utanför regeringen.

Då är det så klart givet att kulturlivet får sig en (första) rejäl tjottablängare. Det är väntat, eftersom det fjärde partiet aldrig i något avseende har lagt två strån i kors för kulturell utveckling och mångfald.

En miljard försvinner på ett bräde. Det är i huvudsak återstartspengar efter pandemin; pengar som i första hand hållit kulturlivets professionella utövare fortsatt yrkesaktiva.

Men effekterna av pandemin är inte borta, tvärtemot vad kulturministern säger. Nästan alla kulturinstitutioner har svårt att få tillbaka publik i samma omfattning som innan pandemien, konstnärer och musiker har tvingats lägga ner penslar och instrument, hela infrastrukturen med underleverantörer och arrangörer har ruskats om.

Minst lika illa är att de extra anslagen till kulturskolan och biblioteken halveras med 100 respektive 75 miljoner. Det är kanske landets två viktigaste institutioner vad gäller barns och ungdomars vägar in i läsning, musicerande, dans och alla andra kulturformer.

Det är som att det inte är viktigt. Som att man inte förstår vad kultur kan betyda för unga människors utveckling.

På samma sätt tar den moderatledda regeringen återigen bort den fria entrén på 18 statliga museer (men föreslår att den ska vara kvar för barn och unga upp till 19 år, fast museerna får själva ta den kostnad som det innebär bäst de kan, någon statlig finansiering av gratisbesöken sker inte längre).

Alltså måste de stora museerna bygga om igen, införa nya entrésystem och omdisponera personal. Det må vara hänt (sådant sker ju i många företag), men betydligt värre är att antalet museibesök garanterat kommer att sjunka. Fri entré-reformen hade motsatt effekt. Antal besök ökade markant från 2016 och museerna nådde helt nya besöksgrupper, enligt Riksrevisionsverket. Med andra ord precis det som var avsikten.

Regeringen – påpiskad av SD – har talat om att lyfta fram det ”gemensamma kulturarvet”. Det borde rimma illa med att i samma andetag börja ta betalt av människor som vill ta del av detta arv. Den nya kulturministern menar att ”Sveriges museer består ju av mer än bara kulturarvet, det finns museer som lyfter andra delar”.

Då verkar hon inte ha förstått att svenska museer i sig själva är en del av vårt kulturarv. En del av vår gemensamma kulturella infrastruktur, som så långt möjligt borde vara tillgänglig även exempelvis för mindre bemedlade familjer.

Regeringens kulturbudget satsar dock på en del bidrag och ersättningar till konstnärer och författare (det vill säga den kategori som brukar protestera högst när man skär i kulturbudgetar).

Men de vanliga människorna, barn, unga och vuxna – det vill säga publiken! – som går på museer för att se konst eller till biblioteken för att ta del av litteratur, de får vackert finna sig i fördyringar och neddragningar. Vem för deras talan? Inte kulturministern i alla fall.

Fri entré på museerna har kostat cirka 100 miljoner kronor. Nu sparar regeringen in på pengarna, eftersom ”vi måste lägga en återhållsam och stram budget”, som finansministern sa i dag.

Varpå man i nästa mening glatt slussar över cirka en femtedel av de sparade pengarna till Hans Majestät Konungen med familj, som får en höjning av apanaget med nästan 13 procent.

Återhållsamt och stramt, sa Bill. Urbota dumt, sa Bull.