Det politiska mumlet, del 1: Vad menar Strömmer med "rättigheter"?

Det politiska språket är ibland som en landmina. Det är svårt att se vad som sägs eller står, trots alla ord. När det väl blir uppenbart och exploderar i ens famn så är det för sent.

I DN 16/6 skriver Justitieminister Gunnar Strömmer om en ny grundlagskommitté, som ska ”se över” frågor om bland annat ”rätten att driva företag” och ”utöva ett fritt valt yrke”. Otydligheten kring detta är, enligt Strömmer, ”inte acceptabel” och ”därför bör dessa rättigheter skyddas lika klart och tydligt som andra rättigheter i vår grundlag”.

Det avsnittet är visserligen undanstoppat sist i den långa DN-artikeln, och så dags har väl de flesta bläddrat vidare. Vilket antagligen är avsikten.

Men vad menar Strömmer egentligen?

I normala fall går politiska initiativ – i synnerhet förslag till grundlagsändringar – ut på att åtgärda större strukturella problem eller röja bort hinder för en sund utveckling av samhället. Alternativt att stimulera en god utveckling som en majoritet kan antas vilja ha.

Jag vill förstå. Så jag går till källorna.

Jag läser Tidöavtalet och Moderaternas olika företagspolitiska program. De innehåller ganska svävande ambitioner om att förenkla för företagarna, ge oss färre regler och sänkta skatter.

Men det står inte ett ord om på vilket sätt ”rättigheten att driva företag” är inskränkt. Inte heller förklaras vem i Sverige som saknar den formella rätten att ”utöva ett fritt valt yrke”.

Jag misstänker därför att det ligger en gammal hund begraven under Strömmers formuleringar. Eller rentav en listig trojansk häst. Men först kan vi konstatera att det förstås finns uppenbara legala - och önskvärda - hinder för fri företagsamhet. Jag får exempelvis inte starta en militär legoarmé i aktiebolagsform. Eller etablera en bordell. Eller öppna en cannabiskiosk på Stureplan. För att nu ta några – och troligen väldigt lönsamma – exempel. Det vore i så fall en företagsamhet som ligger långt vid sidan av den svenska lagboken.

Nästa fråga: vilken otydlighet kring ”rätten att utöva ett fritt valt yrke” finns det i Sverige idag? Hur många svenska medborgare känner att grundlagen begränsar vår rätt att välja yrke? Det som begränsar oss är ju mestadels vi själva – vi är inte tillräckligt duktiga kirurger, dragshowartister, fotbollsspelare eller rörmokare för att kunna välja fritt. Och tur är väl det. Sanningen är att den talangfulla människan upplever få rättighetshinder i Sverige idag. Du kan vara dragqueen och få jobb på bibliotek. Och du kan vara same eller turk och bli kirurg. Du kan till och med vara utan högskoleexamen och ändå bli partiledare. Alla har vi i princip rätt att fritt välja det yrke vi vill, förutsatt att vi har någorlunda kompetens och/eller att det finns efterfrågan. Det Gunnar Strömmer adresserar är alltså inte något verkligt samhällsproblem. Så varför gör han det? Det är här den gravade hunden och den trojanska hästen vaknar till liv!

”Rätten att driva företag” i Sverige är idag endast begränsad av lagen och av de monopol som staten har. Våldsmonopolet genom polis och militär. Det lagstiftande monopolet genom riksdagen. Systembolagets monopol. Kommunala bolags monopol på vatten och avlopp. Eller de hårt reglerade ”nästan-monopolen” som gäller för till exempel spelverksamhet.

Den begränsningen, som vi genom den folkvalda riksdagen har kommit överens om, utgör i sig inget problem. Svensk företagsamhet blomstrar ändå, det finns 1 600 000 företag up and running idag. Vi medborgare kan i stort sett förse oss med alkohol när vi vill, i alla fall om vi orkar planera en liten smula. Så syftet med Gunnar Strömmers trojanska häst är uppenbarligen ett annat. Nämligen att slå undan benen för samhälleligt reglerade verksamheter och förstöra system som i huvudsak fungerar utmärkt idag. Det är Systembolagets monopol som är i fokus. I stället för att ta en hopplös debatt mot Systembolaget (som har ett starkt folkligt stöd), väljer Strömmer att strida för de företagare som saknar ”rättigheten att driva företag”. I alkoholförsäljningsbranschen innebär det samtliga detaljister, till exempel IKEA (som har restauranger), Willys, ICA-handlare, Näröppet-ägare och bönder eller loppishandlare på landet som vill ha gårdsförsäljning av sitt äppelvin och lokala porsbrännvin.

Spritmonopolet ska med andra ord kunna rivas utan att vi diskuterar för- och nackdelar med den ordningen. I stället förvandlas den frågan till en rättighetsfråga. Smart av Möller. Men ohederligt.

Sak samma med ”rätten att utöva ett fritt valt yrke”. Strömmer menar kanske att bönder och handlare idag hindras från att öppna gårdskrogar och vara bartenders och vinexperter. För inte menar han väl rätten att fritt vara hallick, marijuanagrossist eller tjuvfiskare på ål?

”Oklarheten är inte acceptabel” skriver Gunnar Strömmer. Men den oklarhet som inte är acceptabel är hans egen. Han är trots allt justitieminister och från sådana kan man begära tydliga preciseringar.

Jag kanske har missuppfattat allt. Men då vore det bra om Strömmer eller hans hejdukar kunde förklara vad syftet är med kommittéförslaget så som det framställs i DN idag.