Den sista (publicistiska) nattvarden?

När människor sitter på rad i en panel kommer jag ofta att tänka på da Vincis muralmålning ”Nattvarden”.

I dagens seminarium på Pressfrihetens dag var liknelsen kanske mer slående än någonsin. Det som diskuterades var nämligen i högsta grad tron på den liberala demokratins överlevnad. Ska den dö i morgon?

Vi lever i en tid där det vimlar av Judas-figurer som plötsligt är beredda att ansluta sig till mer eller mindre totalitära samhällsbyggen. Risken är uppenbar för ett sammanbrott för demokratin, i land efter land, även om motståndet fortfarande är starkt. Demokratins död kan ske i morgon.

Men all right, jag ska inte dra den liknelsen för långt. Ty till historien om nattvarden hör ju också återuppståndelsen. Den får vi hoppas på vad gäller det fria ordet i världen.      

Att vi diskuterar pressfrihet i dag handlar förstås om att den inte längre kan tas för given. Även om den fria pressen har en kort historia, så är den idag ett fundament i det vi kallar demokrati.

Men just nu mördas yrkesverksamma journalister och fotografer i alla världens konflikthärdar.  Enskilda journalister och mediaföretag bannlyses av USA:s president. Ekonomiska intressen köper upp mediabolag – inte för att förmera sin rikedom, utan för att sprida propaganda, precis som bolsjevikerna och kommunisterna gjorde för hundra år sedan – och ofriheten för press och journalister är monumental i länder som Kina, Ryssland, Nordkorea och ett tjog ytterligare odemokratiska nationer.

Det är förstås utomordentligt dystert.

Ägarna betyder allt 

Britt-Marie Mattsson, som för Göteborgs-Postens räkning har bevakat USA:s politik i mer än fem decennier, påpekade den sanning som gäller i alla länder: fri press och fri journalistik handlar inte bara om modiga journalister, utan i än högre grad om modiga och demokratisk övertygade ägare. Sådana som hävdar sin publicistiska frihet även mot starka makthavare och även om det kostar på.

Kanske visade också diskussionen på Pressfrihetens dag att vi alltför mycket blickar bakåt, på hur systemen för åsiktsbildning och publicistik har varit fram till nu; ett system som hittills i lugn och ro har reglerats av oberoende, seriösa men ändå traditionella redaktörer i olika medier.

Men i och med sociala medier är proppen ur flaskan och floden av bitter och hatisk sås går inte längre att stoppa. Däremot går den att motverka.

Den alltid så skarpa akademiledamoten och filosofiprofessorn Åsa Wikforss menade att det är nödvändigt att kämpa hårt för den oberoende journalistikens utveckling och för alternativen. Det fria offentliga samtalet är så viktigt - det är som ett ständigt pågående forskningsprojekt kring hur vi ska leva våra liv.

Sociala medier

 Sociala medier är numera helt integrerat i våra liv. Allas våra liv. Men i diskussionen på Pressfrihetens dag betonades samtidigt vikten av att vi inte blir viljelösa konsumenter av ständigt nya förflyttningar av värderingar.

Eller för att tala med forskaren på JMG i Göteborg, Mathilda Åkerlund: ”När SD:s ledare Jimmie Åkesson i en artikel förra sommaren talade om `folkutbyte`, så innebar det att vi alla plötsligt började anpassa oss till den argumentationen och till och med acceptera den.”

Vad ska vi göra åt nuläget då? frågade någon i publiken.

Svaret – främst från Åsa Wikforss – är att stå fast vid sin övertygelse, var vaksam på falska påståenden och publiceringar, samt att själv argumentera lugnt, faktabaserat och respektfullt tillbaka. Där kan vi var och en göra något positivt.

Personligen tror jag på just det. Att själv skaffa riktiga fakta. Att inte snabbt dela olika saker på nätet, utan att först granska och skärskåda. Att ha ett lugnt – men extremt tydligt – förhållningssätt gentemot de som just nu rider spärr mot demokratin.

Det är mycket som står på spel. Inte minst vår frihet, som fria medborgare.

Såväl Britt-Marie Mattsson som andra i panelen kommer att återvända till USA i höst. Men det var tydligt att ingen vågade sia om vilket USA de skulle återkomma till – ett auktoritärt, ett diktatoriskt eller ett fortsatt demokratiskt USA?

Och, vill jag lägga till: när de sen återvänder till Sverige senare i höst – hur kommer det då att vara ställt här? Den som överlever får se.

På bilden fr v: Britt-Marie Mattsson, GP, Cecilia Malmström, tidigare EU-kommissionär, Emanuel Karlsten, journalist, Åsa Wikforss, författare och professor i teoretisk filosofi, Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, Mathilda Åkerlund, forskare vid JMG.