top of page

Den demokratiska paradoxen i Botkyrka

Just idag, den 30 januari, är det exakt 90 år sedan Adolf Hitler tillträdde som rikskansler i Tyskland.


Hitler hade vunnit det tyska riksdagsvalet året innan med 33 procent av rösterna. Det var ett demokratiskt val. Med demokratin som medel förleddes – eller valde medvetet – medborgarna att rösta bort just demokratin.

Jag tänker på det när jag läser om vad som tydligen hände hos socialdemokraterna i Botkyrka i helgen, där kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin överraskande röstades bort som socialdemokratisk ledare – helt korrekt och demokratiskt. Ändå verkar det röra sig om en kupp, där ett 50-tal nyblivna partimedlemmar plötsligt dök upp – flera av dem kriminella, med kopplingar till Vårbynätverket.


Det är samma sak i stort som i smått. Tyskland var ett land, Botkyrka är en kommun. Men uppenbart är att stora gäng, med kriminell belastning och ett hänsynslöst våldskapital, i båda fallen använde demokratin för att nå sina syften.


Det är naturligtvis en livsfarlig utveckling som hotar att på kort tid skjuta vår demokrati i sank.


Historien upprepar sig visst!


Så fort någon drar paralleller mellan tyskt 30-tal och svenskt (eller europeiskt) 2000-tal, så brukar många – även akademiker – hävda att historien inte upprepar sig.


Jag tror tvärtom. Historien upprepar sig visst, precis som vulkanutbrott, flodvågor och pandemier. Helt enkelt på grund av att det är människors beteenden som upprepar sig. Människans fysiska utveckling har varit relativt snabb, men vår mentala utveckling har på gruppnivå inte utvecklats särskilt mycket sedan forntiden.


Vi präglas fortfarande i hög grad av primitiva reaktioner: hämnd, hat, fruktan, aggression, impulsiv galenskap och brist på impulskontroll. Trots all kunskap vi idag har tillgång till, så slår vi fortfarande folk på käften, blir okontrollerade av ilska och ältar gamla oförrätter, både privat och på nationsnivå. Typ ”Invandrarna har förstört vårt gamla fina Sverige” eller ”Ryssland ska återta sina gamla gränser”.


Splittringen är vår fiende!


Innan Hitlers maktövertagande 1933 fanns det starka demokratiska krafter i dåvarande Weimarrepubliken. ”Men konstruktionen slets snart sönder av inre splittring, galopperande inflation, skyhög arbets­löshet och extremism” som Barbro Eberan uttrycker det i Populär Historia (2019-08-06).


Det är samma giftiga brygd som kokar och bubblar i våra samhällen idag. Extremismen i vår tid är de grovt kriminella gängen med sin totala respektlöshet mot andra människor, men också alla de andra krafter som gett sig själva livsuppgiften att konfrontera, splittra, söka bråk och provocera. De finns i rasistiska organisationer som NRM, de finns bland krönikörer och nätaktivister, alternativjournalister eller koranbrännare. Vårt samhälle är satt under attack, även av de som ständigt hävdar att de är ”sverigevänner”. Eller kanske framför allt av dem. Deras sätt att polarisera har blockerat en sansad reformistisk utveckling och debatt. Den som påpekar att saker och ting är komplexa har inte en chans mot de enkla lösningarnas talesmän. Inte ens i vår upplysta tid.

Helgens kupp i Botkyrka är, såsom den beskrivits, inte en maktkamp enbart inom socialdemokratin i kommunen. Den är en maktkamp mellan ett civiliserat samhälle och ett kriminellt. Sakfrågan handlar om att de kriminella gängen blivit bortmotade från en del av sina arenor – för att ta tillbaka sin makt över narkotikahandeln använder de demokratins paradox: med hjälp av demokrati kan man rösta bort demokrati.


De gamla strukturerna ruckas. Det ställer stora krav på oss alla. PS. Läs gärna Oisín Cantwells krönika om kuppen i Botkyrka. DS Foto: Fittja tunnelbanestation, Botkyrka kommuns hemsida.

Comments


Utvalda inlägg
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square
bottom of page