Apokalyps nu!

Den senaste veckan i världspolitiken har varit som ett globalt mentalt vulkanutbrott av händelser, åsikter och utsagor - så omvälvande att man på sina håll funderat på om mänskligheten rent av håller på att gå under.

Och just som man inte trodde att det kunde bli värre, så passade Göteborgs Konstmuseum denna lördag på att inviga sin nya stora utställning APOKALYPS. Skål och välkommen till undergången, liksom.

Sällan har väl en konstutställning varit så i takt med sin tid. Bussigt nog håller den öppen nästan ett helt år från och med idag (om inte världen går under innan dess).

Apokalyps låter kanske som ett tungt och dystert tema, men i den här utmärkt kurerade och stiligt uppbyggda utställningen blir det precis tvärtom. Underrubriken "Från yttersta domen till klimathot" antyder att det handlar om undergångsskildringar genom konsthistorien fram till våra dagar.

Utställningen bjuder på en uppfriskande vandring mellan diverse gestaltade undergångsscener. Här finns renässansens och barockens bibliska och svulstiga skildringar av den förfärliga yttersta domen, ackompanjerade av Anna von Hausswolffs ljudinstallation. Här finns romantikern John Martin och Odd Nerdrums kitschklassicism. Här finns nutida apokalyptiska och dystopiska skildringar som känns högaktuella.

En tröst

Det blir som en tröst att i ett svep kunna ta del av hur människor i alla tider fantiserat om undergången (eller skildrat den, när den till exempel på riktigt har drabbat Pompeji). Och det är väl egentligen människans lott, att ständigt förhålla sig till tanken på människans definitiva utplåning.

Redan det lilla barnet börjar oroa sig för döden och att den egna existensen en gång ska försvinna. Så där håller det sedan på genom hela livet; vi är ständigt upptagna av vår okända framtid, oavsett om det handlar om hot från kärnvapenkrig, diktatorer eller klimatkollaps. Minst en gång varje decennium är det någon som spår att apokalypsen och undergången är närmare än någonsin. Därför är det läkande att se hur generationer av konstnärer funderat över samma sak och gestaltat skräcken i förödelsen. Utställningen kommenterar på det viset vår egen samtid och vårt eget tänkande, även om den inte är särskilt omskakande eller provokativ.

Klok begränsning

Göteborgs Konstmuseum har klokt nog också begränsat sig. Urvalet är främst europeiskt och nordiskt, en del verk är från de egna samlingarna, annat är inlån från europeiska museer. Antalet verk är dessutom precis lagom många och utställningens olika rum hakar snyggt i varandra. Och åtskilliga tavlor och skulpturer är fantastiska. Det är helt enkelt bara att applådera undergången. Plus att glädjas åt att kön till utställningen denna första dag (22/2 2025) var oändligt lång och lokalerna fullproppade vid invigningen!