Nu börjar utrensningarna!

Det börjar sällan med transparenta beslut eller tvingande lojalitetskrav.

Det börjar i stället med en person. En person som pekas ut och görs till symbol. Som brännmärks genom en skur av anklagelser från olika håll och till sist används som varnande exempel för alla andra.

Det är så auktoritära krafter arbetar. Och så börjar också de ideologiska utrensningarna i ett land. Och tydligen nu också i Sverige.

Jag kan inte komma ifrån den tanken, när jag de senaste dagarna ser ett närmast samordnat angrepp på den stridbara advokaten Anne Ramberg. Anne Ramberg kan förvisso kritiseras. Hennes ställningstaganden, hennes omdöme och hennes engagemang i Iran-frågan – där hon valt att stödja den del av oppositionen som har ett våldsamt förflutet – ska och får granskas hårt. Men det är inte problemet.

Problemet är när det uppstår en till synes samordnad kampanj. Den enskilda diskussionen görs till startpunkt för ett vidare och större projekt: att på sikt göra offentliga institutioner och enskilda aktörer ideologiskt fogliga. Persona non grata.

Det är där den här historien blir allvarlig.

Rensa upp!

Häromdagen gick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och partiets utbildningspolitiske talesperson Patrik Reslow ut i direkt personangrepp i en debattartikel och  krävde att regeringen ska “sparka Anne Ramberg” från statliga uppdrag. Några dagar innan hade Sofie Löwenmark i en ledartext i Expressen argumenterat mot Ramberg. Hanif Bali följde upp i Kvartal. Och i förrgår (7/4 2026) skrev Sverigedemokraternas mångåriga ideolog och företrädare Kent Ekroth så här i partiets nättidning: ”Att börja med Anne Ramberg är inte fel. Låt oss nu hoppas att detta inte är sista, utan första steget i att rensa upp i den djupa staten.” När flera röster från samma politiska ekosystem samtidigt går till angrepp mot en enskild opinionsbildare eller jurist, handlar det inte bara om kritik och diskussion. Det handlar om makt. Om att dra upp gränserna för vem som får tala, från vilken position och med vilken legitimitet.

I Anne Rambergs fall är det lätt att konstatera att hon – vid sidan av själva Iran-frågan – länge varit en kraftfull och välrenommerad jurist, som argumenterat mot hur den nuvarande högermajoriteten, med Sverigedemokraterna i spetsen, bit för bit lett det svenskas rättssamhället in på en ny väg, med inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten samt blåst under främlingsfientlighet och repressalier mot invandrare. Hennes försvar av demokratin kan ingen ifrågasätta.

Anne Ramberg har, kort sagt, stått upp för de liberala värden som vårt rättssamhälle vilar på. Värden som går på tvärs mot Sverigedemokraternas grundläggande ideologi. Där har vi också pudelns kärna.

Anne Ramberg är – precis som många andra – en fiende till det repressiva nationalistiska-autokratiska samhälle som Sverigedemokraterna vill skapa. Därför ska hon rensas ut.

Välkänt mönster

Mönstret är välkänt. Först misstänkliggörs personen. Därefter antyds att hon i själva verket representerar något genomruttet: “eliten”, “det gamla etablissemanget”, “de felaktiga värderingarna”. Sedan flyttas fokus från argumenten till hennes blotta närvaro.

Poängen blir inte längre att bemöta vad hon säger, utan att undergräva hennes rätt att säga det från början. Det är så utrensningar förbereds i ett demokratiskt samhälle.

Inte nödvändigtvis genom formella avskedanden i första läget utan genom att skapa en offentlig miljö där vissa röster framstår som oönskade, suspekta och politiskt otillåtna. När det klimatet väl är etablerat blir nästa steg enklare: att byta ut, marginalisera eller stänga ute människor med “fel” perspektiv från myndigheter, institutioner och det offentliga samtalet.

Särskilt allvarligt blir detta när det sker i en tid då ett parti som Sverigedemokraterna – med växande inflytande och ny kärlek från Liberalerna och Moderaterna – vill omforma statsapparaten i ideologiskt auktoritär riktning utan att möta motstånd.

Ribban flyttas

Anne Ramberg är i det här avseendet inte bara ett namn. Hon är ett testfall. Om en självständig, obekväm och rättsstatligt förankrad röst kan dras ner i den offentliga smutsen utan att fler reagerar, då har ribban redan flyttats. Då har nästa utrensning redan blivit lättare.

Historien visar att auktoritära förskjutningar sällan kommer marscherande i uniform. De kommer som kampanjer mot “olämpliga” personer. Som krav på upprensning. Som löften om att staten äntligen ska befrias från fel tänkande.Det är precis den förskjutningen som nu kan iakttas. Ramberg används inte bara som ett exempel på ett omstritt omdöme. Hon används som ett första namn i en bredare berättelse om att staten, universiteten, domstolarna och myndigheterna är infiltrerade av “fel” människor. Därifrån är steget kort till slutsatsen att dessa människor måste bort.

Det är ett språk som borde oroa fler än Rambergs försvarare. För i en demokrati ska offentliga uppdrag inte vara reserverade för de som anses ha rätt politisk läggning. Institutioner ska inte bemannas efter ideologisk renlärighet, utan efter kompetens, lagbundenhet och självständighet.

Politiskt fogliga

Och den som fortfarande tror att saken handlar om Anne Ramberg har redan missat poängen. Det handlar om något större - ska staten vara självständig nog att rymma obekväma röster, eller ska den steg för steg rensas på människor som avviker från den nya ideologiska normen?

Ingen demokrati skadas av hård kritik. Men varje demokrati försvagas när kritiken blir ett verktyg för att göra institutionerna politiskt fogliga.

Det jag har svårt att förstå är varför liberaler och moderater (främst) blundar för den utveckling som ligger i öppen dager: ett Sverigedemokratiskt auktoritärt-nationellt maktövertagande om fyra år, möjliggjort av en då pensionerad Kristersson och en marginaliserad Mohamsson. I potten ligger ju vårt lands utveckling. Antingen krymper vi utrymmet för vetenskap, oliktänkande och mångfald – eller också inser vi att det är just vårt öppna, toleranta samhälle som skapat och skapar vår välfärd.

Valet har vi var och en. Läs också: Om liberalerna och SD - handklapp eller kyss? - klicka här!