8 mars: Alla dessa kvinnor...

Har du gett din fru en bakelse idag?

Inte? Men hördudu, skäms! Det är ju ändå den internationella kvinnodagen! Och då är det väl på sin plats att du visar lite uppskattning? Varför inte ge en ”frufridag”, som det hette förr när männen skulle försöka steka sina egna lunchägg medan frugan lösgjordes från hemmets bojor och fick gå på biograf och se ”Husmors filmer” (bara hon kom tillbaka sen och fixade kvällsmaten).  

Saker och ting går fort nuförtiden. Idag visas inga ”Husmors filmer” (även om snart sagt varenda tv-serie befolkas av samma underdåniga kvinnor som förr). Men det är väl ändå ingen numera som inte tycker att vuxna kvinnor ska ha rätt att rösta? Jodå. 2026 är faktiskt inte helt olikt 1826, om nu någon trodde det. DN rapporterade nämligen häromdagen att var tredje ung man i ett knippe länder (29 stycken) fortfarandae tycker att kvinnan alltid ska lyda sin man. Alltid, alltså! Wow!

Jag vet inte, men kanske har dom där killarna gått i gång på tv-serien The Handmaid´s tale (för att de ska ha läst boken kan man väl inte hoppas på eller ens föreställa sig?). Ett dystopiskt samhälle med allt mindre barnafödande (känns det igen?) och en allt aggressivare manlighet (känns det också igen?) med allt svagare reproduktionsförmåga (någon?). Det totalitära manliga samhällets seger. Styrka som blir våld som blir makt som blir rätt. Allt annat underordnat. Men hållbart? Nej.

Många segrar

Den internationella kvinnodagen – och kvinnorörelsen – kan fira många segrar idag: Det är en kvinna som leder EU, det är en kvinna som styr Italien, det är en kvinna som är oppositionsledare i Sverige, det är en kvinna som har sparkat undan vaderna för vår statsminister och utropat Busch-administrationen, det är en kvinna som…. ja, ni kan fylla i resten själva. Själv låg jag nyligen på sjukhus i två och ett halvt dygn. Varenda läkare och sjuksköterska som tog hand om mig var välutbildade kvinnor, en hel del av utländskt ursprung. Männen? Tja, de städade eller travade runt med transporter längs de oändliga korridorernas blåa och gröna linjer.

Med andra ord: det är absolut något som har hänt i samhället. Kvinnor utbildar sig, tar sin rätt, bildar nätverk, kräver jämställdhet av sina män eller partners, andas in det syre som tidigare var reserverat för män. Tar över professionerna. Inget kan göra mig mer hoppfull om framtiden.

Kris som symtom

Kanske är de pågående internationella kriserna - och krigen! - bara symtom, om än grymma och blodiga och fasansfulla. Men det vi ser är kanske patriarkatets sista famlande strid, där desperata och förvridna män med makt avlossar alla kanoner de har för att försöka vidmakthålla sin egen potens och sina privilegier?

Jag tror det. Alla dessa män – Trump, Putin, Nethaniahu, Xi Jinping, Mojtaba Khamenei – företräder en förlegad syn på samhället. De förmår inte bygga något varaktigt, inte något humant, inte något som ger alla miljontals enskilda människor i olika länder möjligheter att utvecklas i samförstånd och välstånd. De förmår bara att döda.   Jag vågar nästan påstå att det vi ser just nu är hur de manliga imperierna imploderar. Fortfarande tror vi att det är styrka och makt som Israel, USA, Ryssland och Iran visar. Vapenstyrka och målmedvetenhet. Men det är svaghet och oförmåga.

Kvinnokampen

Nå, hur var det då, för drygt hundra år sen i Sverige? Med den där kvinnliga rösträtten? Nej nej nej, sa högern! Då ruckar vi ju samhällets grundvalar! Ty ”kvinnan är genom sin natur mera känslans än förnuftets varelse”, som högermannen Ernst Trygger uttryckte det (han blev förbryllande nog statsminister ett tag efter att kvinnor fått rösta!).    Någon rösträtt hade kvinnor idag inte haft om inte liberaler och socialdemokrater gjort gemensam sak. Plus det starka trycket i ryggen som fanns från en rad organiserade och modiga kvinnor i Landsföreningen för kvinnors politiska rösträtt. Det är idag, år 2026, värt att notera två saker: För det första: utan deras hängivna och ofta självuppoffrande, men också intelligenta och polemiskt vassa, insatser hade högern (nota bene: nuvarande moderaterna!) aldrig gått med på kvinnlig rösträtt! För det andra: kvinnor erövrar mer och mer mark, men det är inte på bekostnad av oss män. Det som har hänt är att de i många fall fått samma möjligheter som vi alltid haft – och de har tagit dem! Idag skriver vi 2026. TV-profilen och hemmafruikonen Ria Wägner (se bild) var viktig i sin tid och betydde en sorts frigörelse för kvinnor. I dag är den bilden passé och har ersatts av kvinnor som intervjuar kvinnliga nobelpristagare och kvinnliga idrottsstjärnor.

  Jösses flickor, ni vann. Befrielsen är nära. Men det är faktiskt inte över än.