Jomshof blåser på (halv)månen

Den som kan sin Linklater vet att major Rytter redan på första sidan av den underbara boken Det blåser på månen uppmanar sina döttrar att vara försiktiga: ”Det blåser uppe på månen”, sade han. ”Jag tycker inte alls om när den ser ut så där. När det blåser på månen får man tänka mycket noga på hur man uppför sig. För om det är en ond vind och man uppför sig illa, blåser den vinden rakt in i hjärtat, och sedan uppför man sig illa en lång tid framåt.”

Här, i verklighetens Sverige, blåser det nu kring den symboliska halvmånen. Och det är partiledare Åkesson och ordförande Jomshof, SD, som har satt i gång blåsvädret. När jag idag lyssnade på Richard Jomshof i Studio Ett (P1, 22/1) kom jag att tänka på den där onda vinden som blåser in i hjärtat hos en del människor och stannar där lång tid framöver. Ty hur jag än försöker förstå Jomshofs argument så trattar det ner till en enda slutsats – han hatar muslimer, generellt och överallt.

”Eftersom hakkorset är förbjudet, så borde också islams symbol halvmånen förbjudas – islam har orsakat lika mycket eller mer lidande än nazismen” säger Jomshof. Sedan mixar han raskt ihop totalitära islamska staters illdåd ute i världen idag med profeten Muhammeds strider på 600-talet och radikala friskolor i Sverige idag - allt för att understryka hur hemskt allt är med islam.

  Jomshof vet skillnaden

Jomshof vet naturligtvis skillnaden mellan det nazistiska hakkorset och den arabiska halvmånen. Men han talar medvetet mot bättre vetande.

Han vet att HAKKORSET, i den utformning som Hitler skapade 1919, är symbolen för en rasistisk och fascistisk politisk odemokratisk rörelse. Det finns ingen religiös symbolik i det alls. Det är detta hakkors som vi i Sverige (liksom andra länder) inte tillåter att användas i politiska sammanhang. Han vet också att DEN ARABISKA HALVMÅNEN har med den islamska religiösa kalendern att göra och inte som symbol för en speciell politisk ideologi (terrororganisationen IS använde sig exempelvis aldrig av halvmånen som symbol på sina flaggor och banderoller). Halvmånen är en starkt religiös symbol, på samma sätt som korset är och har varit i kristenheten.

Allt detta vet Jomshof. Men han är inte ute efter att föra en resonerande, hederlig debatt, hans ärende är enbart att desavouera de invandrare som kommit från muslimska länder och särskilja dem från oss infödda svenskar. Det är ett beteende och en attityd som åtminstone inte jag kan kalla för något annat än rasistisk.

  Tacksam symbol

Symbolen halvmånen är tacksam. Vi vet alla hur den ser ut. Vi har sett den på många länders nationsflaggor, vi har sett den på moskéer. Vi har sett den på ambulanser som tillhör Råda Halvmånen (och vars emblem är skyddat enligt EU-. och svensk lag!). Så när Jomshof och Åkesson gör denna icke-fråga till ett enkelriktat symboliskt paradnummer, så är det enbart för att få så många av oss att tycka så illa som möjligt om invandrare från muslimska stater. Det är faktiskt det både Jomshof och Åkesson har hållit på med ända sedan de blev medlemmar i Sverigedemokraterna - det kan vara bra att påminna sig när man värderar deras salongsfähighet idag.

Sverigedemokraterna är ett symbolparti, med lömska avsikter. I Jomshofs röst i P1-programmet finns ingenting av empati, ingen öppning för samförstånd eller nyanser, ingen avsikt att bygga ett stabilt framåtskridande land med respekt för olikheter, tro och bakgrunder. Ingenting. Bara avsky. Det jag inte begriper är hur vanligtvis vettiga politiker (jag känner några stycken) i KD, Liberalerna och Moderaterna står ut med SD:s kompromisslösa och kontraproduktiva främlingsfientlighet.

Det blåser inte bara på månen, det är kalla vindar även här nere på jorden. Och vi bör nog alla tänka mycket på hur vi uppför oss, för om vi låter de onda, kalla vindarna blåsa rakt in i våra hjärtan så riskerar vi att uppföra oss mycket illa för lång tid framöver. Se upp!

 PS.

*Eric Linklaters barn- och vuxenklassiker Det blåser på månen gavs först ut 1944. Att den handlar om en befrielsekamp mot en tyrann långt borta i Bombardiet är då inte så konstigt. En underbart rolig, fantasifull och spännande bok som är en stark och uppiggande motvikt mot de omänskliga uttalanden och propåer som vår tid verkar vara så fylld av. DS.