Demokratin är inte död – men hur ska det gå för kapitalismen?

Drygt en vecka efter presidentvalet i USA ser jag flera vänner som ruskar på huvudet och undrar hur i all världen det korkade amerikanska folket kan rösta fram en misogyn 78-årig lögnare, brottsling, konkursmakare och uppviglare som president? Till råga på allt med stor majoritet.

Men redan 1982 visade en svensk dokumentärfilm - Blue Collar America - vartåt det barkade.

Filmarna Anders Ribbsjö och Inger Marklund bodde under tolv månader med några familjer i industristaden Seattle. I filmen blottades en del av de mekanismer som nu, snart femtio år senare, har lett fram till Trumps comeback. ”Biodukens svarvare, servitriser, stålarbetare och hemmafruar kommer oss visserligen sympatiskt nära med sina öppna ansikten och raka svar. Men samtidigt avslöjar de - skrämmande naket - sin materialistiska egoism, sociala fördomsfullhet och politiska konservatism. Kommer inte många av dem att rösta på de 'vänliga fascister' som den upprörde fackföreningsledaren fruktar snart ska ta makten i landet?” undrade kritikern Carl-Eric Nordberg i tidningen Vi efter premiären 1982. Och det är faktiskt exakt där vi är nu.

Demokratins död?

Efter Trumps valseger spår nu många demokratins snara död. Det gör inte jag. Däremot tror jag att ett annat system i sin råa, renodlade form befinner sig mitt inne i sina sista dödsryckningar – nämligen kapitalismen.

Mycket tyder förstås på att Trump under sin presidentperiod kommer att agera odemokratiskt – bland annat genom att försöka riva ner och förändra de institutioner som är satta att värna konstitutionen, liksom de lagar som under århundraden byggts upp just för att garantera ett demokratiskt och rättvist statsskick för alla medborgare. Men fullt ut kommer det inte att lyckas. Kapitalisten Trump är inte ideologen Hitler. Och USA 2025 är inte Tyskland 1933.  Trump är dessutom troligen en snart förbrukad och föråldrad marionettdocka, i händerna på finansiärer och supporters. Främst av dem, naturligtvis, Elon Musk. Men bakom honom finns också ett gäng ideologiskt oskolade men högerinriktade karriärister, i synnerhet manliga. Samt alla dessa blue collar americans, det vill säga rätt så lågutbildade arbetare och vanligt folk.

En superkapitalist av Elon Musks format slänger förstås inte ut en miljard dollar bara för att vara snäll mot en gammal man – han förväntar sig avkastning, precis som med allt han investerar i. En pay-back, i form av ökad rikedom och makt. Men, nota bene – det är exakt det som alla de miljontals vanliga människor som röstat på Trump också förväntar sig. De vill också ha rejält betalt för sin röst. Dessutom vill de ha det snabbt, i form av höjd levnadsstandard, billigare bensin, fler vapen, större frihet, färre invandrare och mindre solidaritet.

Det starkaste skälet till min tro att det blir kapitalismen, och inte demokratin, som till slut imploderar och dör, är just detta kortsiktiga tänkande. Det är det som präglar män som Trump, Musk och – tyvärr – även deras väljarbas. Det är en slags materialistisk egoism, på både individ- och samhällsnivå, utan tanke på långsiktiga konsekvenser av ojämlikhet och en alltför hård exploatering av naturresurser.

Det är lite som att pinka i sitt eget dricksvatten. Det fungerar ett tag, det kanske inte smakar så gott, men man kan dricka av det. Till en viss punkt. Sedan är det oåterkalleligen förgiftat och otjänligt. Då måste man göra något annat, mer radikalt, för att överleva.  Den expanderande och råa kapitalismen – som inte tar hänsyn till långsiktiga behov och följder, och som inte förmår att planera sin egen framtid och överlevnad – är dödsdömd.

Framtida kostnader

Efter Trump och Musk så kommer valet att stå mellan två samhällssystem, om jag får tillåta mig att gissa. Antingen det korporativistiska eller det liberala blandekonomiska. På ett sätt är det korporativistiska systemet redan på gång att införas i USA. Kanske är det anledningen till att t ex DN:s Björn Wiman kallar Trump för fascist. Korporativismen strävar efter enhet, lojalitet, centralisering och renhet från avvikare (till exempel invandrare) och det är väl vad Trump och Musk håller på med. Ungefär som Mussolini på sin tid.

Men korporativismen är inte långsiktigt hållbar, eftersom den dels är odemokratisk, dels statisk – ett korporativt samhälle är inte på långa vägar lika dynamiskt och innovativt som ett kapitalistiskt eller blandekonomiskt.

Över tid kommer Trumps väljare garanterat att bli besvikna. ”Priset vid pump” må bli billigare och friheten att skjuta ihjäl sin granne möjligen större – men den totala  kostnaden kommer att bli högre. Klimatkatastroferna, inte minst i USA, är redan nu ett faktum som få forskare förnekar och det pris verklighetens människor kommer att få betala för det blir skyhögt och långt utöver vad vi kan föreställa oss.

Ju längre både väljare och makthavare blundar för detta – desto högre kommer kostnaden att bli, kanske redan om några år. En kostnad i form av dödsfall, flyktingströmmar, en skarp ojämlikhet och systemkollaps. Och då kommer människor att rikta vreden mot de som bestämmer. Mot Trump och Musk och de råkapitalister som kortsiktigt berikar sig själva.

                                                          Trump-kapitalismens slut Jag tror inte att Trump kommer att avskaffa fria val och demokrati i USA. Men jag tror att han – eller snarare republikanernas nästa kandidat, om nu Trump inte orkar hela vägen - kommer att bli bortröstad 2028.

Helt enkelt eftersom folkflertalet (bland annat all these blue collar americans) kommer att inse att de kanske kortsiktigt några år fick det ”bättre” med Trump, men att klimatkrisen till sist inte går att bortse från. Kapitalismens tidevarv tickar mot sitt slut.

När den insikten drabbar oss alla så kommer varken korporativism eller rå kapitalism att fungera. Då krävs det ett nygammalt, mer robust och allomfattande samhällssystem. Nämligen det system som fram till i dag faktiskt har skapat välstånd i både materiell och andlig mening: det vill säga den liberala demokratiska blandekonomin, där fri handel och statlig och överstatlig styrning samordnas så att innovationer, vetenskap och kapital arbetar för samhällets bästa och inte bara för olika egenintressen.

Ett sådant samhällssystem är öppet mot omvärlden, det värderar den enfaldiga nationalismen lägre än vad vi gör idag och värdesätter demokratin betydligt högre. Demokratin, det liberala samhället och blandekonomin är det enda system som på lång sikt får oss att överleva som civiliserade människor. Det är i alla fall min övertygelse.

PS. Till sist: den som tror att kapitalism är ett skällsord från vänster har fel. Kapitalism är inget skällsord i min värld, utan enbart en beteckning på ett samhällssystem, oavsett hur man värderar det.  Att inse att den råa, fria kapitalismen i längden inte är hållbar utan en gemensamt överenskommen (statlig) reglering är inte per automatik att vara vänster eller marxist eller revolutionär. Det är egentligen bara att försöka se vad som har fungerat hittills och sen argumentera för det. För ett liberalt demokratiskt samhälle. PPS. Dela gärna. mina blogginlägg till dina vänner. Och håller du inte med - replikera och skriv en kommentar här eller på Facebook! :)

Foto lånat från AP.