KD, Magda och bibblan

KD:s kommunalråd i Göteborg vill stoppa s-ledaren Magdalena Andersson från att delta i ett boksamtal på Stadsbiblioteket på söndag.

Det är dumt så det förslår. Och väldigt klåfingrigt.

Saken gäller Magdalena Anderssons så kallade självbiografi, Helhjärtat. Den kom nyligen ut och har fått ganska usla recensioner (bland annat här och här). Det är dock ingen vågad gissning att socialdemokraternas valstrateger ändå är nöjda: en aldrig så tam självbiografi av en ledande politiker och statsministerkandidat får uppmärksamhet och massmedialt utrymme, vilket förstås är bingo under det valår som nyss har inletts. Intressant? Ja, det är klart att det är. I händerna på en alert och spetsig moderator kan boken vara grund för ett viktigt, och kanske till och med avslöjande, samtal med en av Sveriges mest framträdande politiker. Vem kan vara emot?

Tja, det kanske är förståeligt att Magdalena Anderssons politiska motståndare inte önskar att hon ska turnera runt i landet och berätta om sina politiska drivkrafter. Men nu gör hon ju det och då får man kanske hacka i sig den saken.

I Malmö dundrade dock moderaterna så kraftigt mot Anderssons framträdande att chefsproducenten på det kommunalt ägda konserthuset Malmö Live stoppade samtalet. ”Vi såg oss tvungna”, som producenten förklarade för Sydsvenskan. ”Vi såg oss tvungna!”, alltså. På grund av det politiska trycket. Inte av något annat skäl.

Där står vi alltså i dag. Politiker – framför allt från Tidö-kanten –  trycker på för att de arenor som finansieras av skattebetalarna enbart ska visa det som just dessa politiker kan stå ut med.

Alla förstår väl vartåt det barkar i förlängningen?

Biter sig i svansen

I Göteborg är det färska KD-kommunalrådet Dan-Ove Marcelind närmast totalt okänd bland göteborgarna i gemen (för att inte tala om svenskarna i gemen). Det är denne Dan-Ove som tycker att bokpratet med Magdalena Andersson inte hör hemma i en ”skattefinansierad lokal” under ett valår, trots hennes bibliskt fromma förnamn.  

Men han biter sig rejält i svansen. För enligt Kristdemokraternas uttalade politik (i partiprogrammet) får ”det allmänna” inte ingripa mot yttrandefriheten, ”annat än i de fall och den ordning som förskrivs i grundlagen”.

Och vad man än kan tycka om Magdalena Anderssons självbiografi; några ordningsstörningar och grundlagsstridiga kravaller kommer den nog inte att ge upphov till.

Poängen är mångfald

Själva poängen med Stadsbibliotekets publika verksamhet – så som de lokala politikerna själva beslutat om den – är att bidra till debatt, fri åsiktsbildning, mångfald i uttrycken och öppna samtal.

Det vill alltså Dan-Ove Marcelind begränsa.

Hans resonemang är att ”skattefinansierade verksamheter” som Stadsbiblioteket ska vara ”neutrala”. Det är naturligtvis både snurrigt, orimligt och omöjligt. Det är inte den för tillfället sittande majoriteten som ”äger” de offentligt finansierade ytorna på museer, teatrar, idrottsplatser eller bibliotek. Det är vi alla.

Däremot ska verksamheterna förstås sträva efter att ge många perspektiv, lyfta fram många åsiktsriktningar (så länge de ryms inom svensk lagstiftning), stimulera till debatt och då och då utmana och provocera sin publik. Det gäller alla offentliga kulturinstitutioner: Konserthuset, Stadsteatern, Konstmuseet, Stadsbiblioteket med flera.

Viftar bort professionen

Politiker som KD:s Dan-Ove blir allt vanligare. Politiker som, utan någon bakomliggande kunskap eller eftertanke, viftar bort de professionella kulturarbetarnas bedömningar. Populistiskt tycker de än det ena och det andra om repertoar, utställningar och pjäser.

I stället borde ju lokala och nationella politiker vara stolta över all den profession som har studerat och praktiserat sina respektive konstområden i decennier. De borde lita på dem, visa uppskattning och tillit, tro på att exempelvis Stadsbiblioteket gör sakliga och professionella bedömningar. Eller att Konstmuseet och Konserthuset, med sin kompetens, ständigt strävar efter att vara relevanta, spännande och till och med internationellt uppmärksammade.

Att enskilda politiker försöker profilera sig på kulturfrågor genom att förbjuda saker och ting är på sikt förödande för vårt samhälle. Det hämmar den dynamik som är kärnan i all utveckling. Vägen till framgång och utveckling går inte via att krympa vårt gemensamma tankeutrymme – utan genom att vidga det, även när det är obekvämt!  

Jag själv är dessutom helt övertygad om att om Ulf Kristersson och/eller Jimmie Åkesson hade nedkommit med motsvarande självbiografiska berättelser som Magdalena Andersson, så hade Stadsbiblioteket med nyfikenhet och glädje skapat personliga samtal även med dem.

Och en sak är säker: då hade Dan-Ove INTE protesterat.

Så, kära KD: tro på era egna högtidstal om yttrandefrihet och bort med klåfingrigheten! Ni vill väl ändå inte bli partiet som, tillsammans med Sverigedemokraterna, skjuter svensk yttrandefrihet i sank? I så fall hoppas jag att ni blir hårt straffade av väljarna. Foto lånat från: Christine Olsson/TT / TT NYHETSBYRÅN