Männens voodoo-docka: Greta

Vad hade alla konservativa, räddhågsna och frustrerade män i min egen ålder gjort utan Greta?

Hur hade de kanaliserat sin oro, sin ängslan över att förlora sina privilegier och positioner, sin allt starkare känsla av att tillhöra en generation vars värderingar är passé och omoderna? Sin känsla av att det de trott på och jobbat för kanske inte var det enda rätta?

Utan Greta hade de famlat. De hade saknat ett objekt att rikta sin aggression och sin oro mot.

Men nu har de Greta. Det är lite rörande, men framförallt hemskt, att se hur alltför många av mina mestadels manliga generationskamrater i stort sett hämningslöst gör allt de kan på sociala medier för att desavouera, missförstå och trakassera denna sextonåriga idealist.

"Hon är också en makthavare och ska kritiseras!" skriker de gamla uvarna åt Greta, på ett högljutt sätt som de aldrig förut har skrikit åt miljöförstörande politiker, företagsledare eller korrupta forskare.

"Greta är inte konsekvent!" vrålar de i kör och avkräver just denna unga aktivist en helgjuten moral som de inte ens begär av den svenska regeringen eller USA:s president. Eller sig själva.

"Greta är bara ett barn! Hon borde gå i skolan! Och vad vet barn om klimatet?" utropar de och bevisar samtidigt att ålder sannerligen inte är en garanti för klokskap, hyfs och omdöme.

Greta är voodoo-dockan som män i min ålder behöver för att besvärja sin egen ångest. Men det är ingen klimatångest de har, utan en klimakterieångest.

En ångest över att vara i ett sent livsstadium. Att inte längre vara på topp och ledande. Att numera bara vara attraktiva i form av den status de hunnit köpa sig. En ångest över att inte förstå framtidens krav eller vad de unga kräver av oss som tillhör den generation som, mer än några andra människor i historien, har levt över våra tillgångar.

Kanske är det till sist hennes orubblighet, styrka och framgång som oroar de högljudda männen mest? Den orubblighet med vilken hon ifrågasätter hela den bekväma livsstil som vi råkar ha turen att få leva i just nu. Och som de privilegierade männen till varje pris inte vill överge eller förändra.

Så i stället för att öppna öronen och börja reflektera, så böjer dessa väletablerade män sig ner efter de gatstenar som deras stora bilar färdas på - och kastar dem mot en 16-årig flicka. Ingen gatsten är för liten, inget hån för obetydligt för att inte slungas mot Greta.

Det är skamligt. Skamligt.