SVT presenterade igår en ny mätning inför valet som vore sensationell - om den hade gällt partisympatier. Men det gör den inte. Mätningen handlar i stället om förtroendet för partiledarna. Hade den visat partisympatier så hade Tidö-blocket enligt beräkningar* sopat hem 205 mandat, mot oppositionens ynka 144. Men så ser ju verkligheten inte ut Detta visar egentligen bara en sak: människor bryr sig mer om politik än person. Tack och lov. För riksdagsval är trots allt något bet

Måndagen är ankomstdag i Almedalen. Kabinväskor med hjul hackar fram på kullerstenar, människor i gränderna går med näsan i gps-telefonen och tusen monterbyggare målar, skruvar och hamrar på det som om några timmar ska bli pop-up-butiker på politikens Kivik-marknad. Almedalsveckan under ett valår handlar nästan alltid om "vem tar vem" i regeringsfrågan. Det är svensk storpolitik med alla ledare på plats. Men bara på speciella klockslag, varefter de antagligen flygs hem till S

Blir valet i september i själva verket en folkomröstning om SD? Det var i alla fall vad den ärrade statsvetaren, chefredaktören och socialdemokraten Stig-Björn Ljunggren hävdade i P1 häromdagen. Jag tror att han har rätt. I så fall blir det svårt för trion Kristersson-Busch-Mohamsson att hämta hem det stora glapp till oppositionen som idag blottades i SCB:s stora väljarundersökning. Och jag har sagt det förut: jag tror att det var en utomordentligt usel strategisk och politi

Hur ska politik och debatt egentligen skildras i dagens medielandskap?

Så, nu har Simona och Jimmie lekt Ryska Posten. Jimmie försökte med handslag, men Simona överrumplade med famntag. Frågan är dock om inte detta i verkligheten var en kyss? Alltså en sådan kyss som Judas gav Jesus en gång i tiden: en dödskyss för Sverige minsta parti, där nu fanflykt hotar och trovärdigheten har reducerats till ett tunt försvarstal? Vid närmare eftertanke tror jag inte det. Det finns nu faktiskt en chans att liberalerna, tack vare stödröster, klarar sig kvar