Man kan lätt få rökhosta när man sträckläser Karl Ove Knausgårds roman Arendal. Sällan har väl någon litterär figur tänt så många cigg som huvudpersonen Syvert Løyning. Nästan ett år efter att boken kom ut har jag äntligen läst den. Och fortfarande förstår jag inte hur Knausgård bär sig åt. Till synes enkelt placerar han mig - läsaren - i en iskall, nattsvart miljö som omedelbart träder fram för mig och som befolkas av människor jag direkt blir intresserad av. Arendal är en f

Ytterligare fyra dagar av föreläsningar och möten i ett ogripbart myller av människor är till ända. Bokmässan i Göteborg håller med råge...

Lotta Olsson skriver i DN idag om den uppflammande – men ändå lite matta – diskussionen kring en svensk kulturkanon. Ni vet, det där som...