

Jimmie och frågorna
Det är väl ingen tvekan om att Jimmie Åkesson är Sveriges skickligaste partiledare - retoriskt och strategiskt. Det visade sig rätt tydligt i hans offensiva och totalt obekymrade utstrålning i SVT:s partiledarutfrågning i går. Det ställer höga krav på de partiledare som står på tur härnäst. I synnerhet de som anser sig vara hans politiska motståndare. De måste helt enkelt bli knivskarpt tydliga om sina alternativ, utan att vara ängsliga för att gå på tvärs mot den förhärska


Varför försvara ren rasism?
När SD valkampanjar så gör man det med starka färger, friskt humör - och ren rasism. SD:s omtalade bussdekaler på kollektivtrafiken i Skaraborg är ett exempel. Dekalerna pekar ut en liten grupp av regionens invånare, med texten ”Saknar du Mogadishu – återvandringsbidraget hjälper dig hem”. Vad skulle vi tycka om ett annat parti, med en mer eller mindre uttalad antisemitisk agenda, riktade sig till alla judar i Göteborg på samma sätt: "Saknar du Jerusalem - återvandringsbid


Intresseklubben antecknar...
Valet närmar sig. Det är dags för oss vanliga väljare att spetsa öronen när partiledarna debatterar. Först ut var Expressen/DI, måndag 17 augusti. Alla partiledare var på plats, men några var mer aktiva än andra. Och vissa saker blev väldigt tydliga. Exempelvis frågan om hur man blir "svensk". Det är en fråga som sysselsatt svensk debatt i över tjugo år och börjar bli både irrelevant och gäspig. Men någonting blottlades kanske ändå under debatten. Jimmie Åkesson (SD) lämnade


Jomshofs Quisling och etiken
Sverige är tack och lov ett land med vidsträckt yttrandefrihet. Det är självklart demokratiskt avgörande att politik, speciellt i en valrörelse, ska kunna diskuteras fritt, med både hetta och starkt patos. Men också med ett rimligt mått av ansvar, omdöme och självbehärskning. I synnerhet från de som har makt och förtroende att leda landet. Så varför struntar våra riksdagspartier i sin egen etiska överenskommelse? Det finns nämligen ett partiöverskridande avtal, undertecknat


Höj nivån? Ja, tack.
Plötsligt har vi fått den där debatten ingen av oss vill ha. Jag tänkte först bara rycka på axlarna åt Richard Jomshofs Quisling-utfall mot Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Det är ju så idiotiskt så att såsen skär sig. Men rätt snart upptäcker jag att folk inte riktigt har klart för sig vad det egentligen handlar om. Jomshofs inlägg bör nämligen inte främst ses som ett politiskt tjafsande. Det är istället ett överlagt sätt att omdefiniera en journalistisk och pol


Det brinner, min sköna!
En stor del av Medelhavsländerna i Europa brinner upp - medan vi lutar oss bakåt i vilstolarna och tittar på. Fotografen Maximilien Lamy på AFP tog bilden vid en strand i Lacanau i sydvästra Frankrike häromdagen och jag hoppas att jag får låna den här. Bilden är ikonisk: några badar, kvinnan till höger filmar med mobilen och mannen till vänster har lojt slängt sitt ben över det andra och låter bekymmerslöst semestern fortsätta. Vad är det som händer egentligen? Jag läser å en


Lasse Stefanz och gängen?
Varför ska ett samhälle egentligen ha kultur? Kulturminister Parisa Liljestrand (M) har nyss – på ett närmast nyfrälst sätt – buggat loss med Lasse Stefanz, Donnez och Streaplers på Dansbandsveckan i Malung. Enligt vad hon själv skriver har det gett henne ”nya perspektiv på saker och ting”. Bland annat har hon upptäckt att ”dansbanden förenar och bygger broar” och att ”dansbandskulturen är något av det finaste vi har” inom kulturen. Samtidigt lanserar justitieminister Gunnar


Sverige som Sverige - igen?
Jag vet. Det är hopplöst att argumentera mot slagord. Slagord bygger på känslor. Argumentation bygger på ett analytiskt sätt att förhålla sig till fakta. Slagord ingår därför sällan hållbara äktenskap med analyser. Jag tillåter mig ändå att för en stund fundera lite på årets kampanj från Sverigedemokraterna, som hårdkör sin nya reklamslogan Vi gör Sverige till Sverige igen. Tydligen åberopar de ett Sverige som verkar ha funnits förut. Nåja, alla förstår vad som menas med det


Om halmgubbar och överdrifter
Är det rimligt att flera av regeringens tyngsta ministrar plötsligt lägger allt annat åt sidan för att gå till storms mot det som några demonstranter ropar i ett snabbt videoklipp? Jaja, jag vet att det är valrörelse och att regeringen kämpar så mycket den kan för att få sitta kvar vid sina taburetter efter valet. Men det finns en övergripande fråga här, som ställs på sin spets - ska verkligen regeringens ministrar använda sin makt till att korrigera och brännmärka det som en


Europa first - verkligen?
Jag ser att många vänner på nätet framhåller att sju av de åtta kvarvarande landslagen i fotbolls-VM:s kvartsfinaler minsann är från Europa. Jag är inte tvärsäker på att det sker i någon sorts chauvinistisk anda, men nog andas det påpekandet en smula självbelåtenhet? Men det är i så fall en bedräglig självbelåtenhet, eftersom det visserligen stämmer vad gäller nationell tillhörighet - men enbart på grund av att Europa idag är en samling länder med kolonialt förflutet i kombin






