Nej, KAJ vinner inte ikväll...

Om man får tro en hemlig spågumma så kommer inte KAJ att vinna Eurovision ikväll. Jag vet inte vad hon ser i sin spåkula (som är misstänkt lik en padda), men inte är det svensk seger i alla fall.

Och det är klart. Bastubudskapet torde inte vara särskilt hett bland de som röstar i de allt varmare delarna av sydeuropa. Där skulle man väl snarare vilja sjunga Vi ska bada isvak...

Eurovision har genom åren blivit mer av en renodlad performancetävling än en melodifestival. Det känns som evigheter sedan den särklassige vinnaren, portugisen Salvador Sobral, stod ensam på en scen, enkelt klädd och utan video- och lasereffekter, och sjöng den utsökta balladen Amar pelos dois. Ändå har det bara gått åtta år.

Idag är kostymer och videoeffekter så spektakulära att Loreens långa naglar känns både diskreta och antika. Rummets begränsning är numera upphävt: ibland verkar artisterna mer befinna sig i en tredimensionell projektion än på ett scengolv. Varje låt ges sin egen visuella berättelse, som helst också ska stämma någorlunda med låttexterna, men i bilder och former där inget till sist betyder någonting överhuvudtaget.

Och mitt i allt detta mischmasch av effekter kommer så tre finlandssvenska killar, klädda som om de jobbade på Försäkringskassan i Vasa någon gång på 70-talet, med totalt oglamourösa bruna kostymer och skor och inga andra attribut än ett slitet dragspel och en fysisk bastuinteriör.

Att hajpen kring Bara bada bastu har blivit så stor handlar förstås om det. Det enkla, raka tilltalet. Det genuina och lättbegripliga budskapet. Humorn, förstås. Den fågeldansliknande koreografin. Den lustfyllda glädjen. Plus den totala frånvaron av pretentiöst gravallvar.

Spektakel

Eurovision är ett spektakel i ordets rätta bemärkelse. Det vill säga: ”en händelse eller tillställning som väcker uppseende och förargelse genom att vara mindre seriös än förväntat”, som det står i Svenska Akademiens ordbok.

Och det är väl just precis vad Eurovision vill vara. Ett inhemskt europeiskt spektakel som vi samtidigt kan ta del av över hela kontinenten. Det är väl egentligen bara påvens midnattsmässa på julafton som förenar lika många av oss. Eller finns det kanske till och med fler som tillber Eurovision-religionen än de som är katoliker? Kanske folk rent av har två gudar?

Vem vinner då?

Så vem vinner ikväll då, om inte KAJ gör det? Den hemliga spåkvinnan framhåller franska Louane och låten Maman, i skarp konkurrens med polska Justyna Steczkowskas Gaja. Men favorittippade Wasted love med österrikiska JJ  fnyser hon bara åt: ”Det är kitch som ingen auto-tune i världen kan rädda! Vinner den så krossar jag min spåkula!”

Själv tror jag att bastupojkarna sopar banan, men skulle bli lika glad om Estlands knäppa Lasse Holm-inspirerade Espresso Macchiato med Tommy Cash gick sta och vann. Apropå Akademiens ord om något som är ”mindre seriöst än förväntat”.