Politisk styrning hotar kulturen
NU VILL POLENS kulturminister Piotr Gliński avsätta ännu en museichef. Inte på grund av misskötsel eller vanstyre, utan på rent politiska-ideologiska grunder.
Det är en europeisk skandal och något som manar till vaksamhet även här i Sverige.
Det här gången gäller det Dariusz Stola, chef för Polin-museet, ett av de mest fantastiska museer jag har besökt. Polin är ett storslaget och mycket pedagogiskt museum för de polska judarnas historia.
Museet är uppbyggt där det judiska ghettot i Warszawa en gång låg, innan det totalt jämnades med marken och alla dess invånare slaktades av nazisterna. Museet har en imponerande och stor basutställning, men också tillfälliga utställningar som bland annat inte väjer för den antisemitism som finns idag i Polen. För att inte tala om den antisemitiska våg som svepte över Polen 1968 och som gjorde att tusentals judar tvingades fly landet på grund av hot och förföljelser.
Kulturminister Gliński anser att Polin inte är tillräckligt patriotiskt. Museet ska inte berätta om dagens förföljelse av judar, menar kulturministern, som förra året sparkade chefen för Andra världskriget-museet i Gdansk av samma skäl. Inte heller det museet var tillräckligt patriotiskt och nationalistiskt.
Det nationalkonservativa högerpartiet Lag och ordning (PiS) tog makten i Polen 2015 och sedan dess har kulturen varit satt under hård press. Partiet för en hård kamp mot fri press, mot fria och oberoende institutioner - som museer - och mot allt som de definierar som vänster, vilket i praktiken är allt som är till vänster om PiS.
I Sverige har vi också ett nationalkonservativt högerparti i form av Sverigedemokraterna. Det är ett parti som på liknande sätt försöker trycka tillbaka både fria medier och fria, oberoende museer i Sverige. Även här vill detta högerparti att museerna ska ha en nationalistisk inriktning.
Framförallt vill man - i Polen som i Sverige - föra över makten över vad som ska berättas och hur det ska berättas från professionella och välutbildade museimedarbetare till sina egna led, det vill säga politiken.
För dessa politiker skall museiverksamhet - liksom bibliotek och högskolor - ha en politisk inriktning och ett politiskt syfte, nämligen att ensidigt stödja och legitimera nationalistiska strömningar. Det är en förfärlig utveckling.
Får Polens kulturminister fler efterföljare här i Sverige så är det ajöss till fri forskning, fria medier och oberoende och fri utställningsverksamhet. De statliga direktiven - som idag är någorlunda vida och öppna - kommer att smalna av. Chefer kommer att avskedas. Medarbetare kommer att skrämmas till anpassning och tystnad.
Det är en utveckling som vi till varje pris måste bekämpa. Följer vi det polska exemplet försvinner syret ur vår luft.
