Som väntat har statsminister Ulf Kristersson avgått i dag. Över hälften (plus ett fullsatt Ullevi) av Sveriges röstberättigade medborgare ville ha en annan regering. I diverse kommentarer jublas det och pustas ut, i tron att valresultatet framför allt betyder att Sverigedemokraterna åkt på rumpan och tappat röster. Men just den reaktionen visar att alla faktiskt numera vant sig vid att SD är ett dominant parti. Som grodan i det snart kokande vattnet. År 2010 - när SD först to

SVT presenterade igår en ny mätning inför valet som vore sensationell - om den hade gällt partisympatier. Men det gör den inte. Mätningen handlar i stället om förtroendet för partiledarna. Hade den visat partisympatier så hade Tidö-blocket enligt beräkningar* sopat hem 205 mandat, mot oppositionens ynka 144. Men så ser ju verkligheten inte ut Detta visar egentligen bara en sak: människor bryr sig mer om politik än person. Tack och lov. För riksdagsval är trots allt något bet

Valet i september 2026 borde döpas till "Allmose-valet". Om inget oförutsett händer verkar det som att årets valrörelse landar i bilden av en politiker som står vid folkhemmets baklucka och delar ut sedlar, rabattkuponger och tillfälliga lättnader till förbipasserande väljare. Det är inte utan att man saknar den gamla hederliga politiska ideologiska konflikten. Den som handlade om samhällsbygge, utbildning, klimathot, omsorg, kulturpolitik och demokratins motståndskraft. Elle