​ ​Almedalen 8 juli 2018. När vi anlände till Visby för en vecka sedan sa taxichauffören åt oss att vara försiktiga: ”Det är 1 800 poliser på ön. Vi på taxi vet också vad vi ska göra om det smäller.” Sedan tillade han med stolthet att han vägrar ta in nazister och NMR:are i sin taxibil. ”De är galna. Våldsamma. Det är för jävligt det dom gör.” Några dagar senare går jag förbi Södertorget, den plats dit nazisterna i NMR hänvisats för att stå med sitt så kallade bokbord. I sjä

Almedalen juli 2018. I både sociala och andra medier läser jag - för vilket år i ordningen? - föraktfulla kommentarer om ”vinpimplande låtsasjobbare” och ”elitens branschfest” och att Almedalen överlevt sig själv. Framförallt är det personer och journalister som inte är här - eller rentav aldrig varit här - som förfasar sig. Statsministern tog också avstånd i ett underligt facebook-inlägg häromdagen: ”Jag ska säga er en sak, att det går precis lika bra att mingla i Trätojord