Pippi i Afghanistan
Det är svårt att inte tänka på Afghanistan just nu. Det är svårt att ens föreställa sig vad som sker bakom nyhetsrubrikerna. Och det är förtvivlat sorgligt att tänka på alla dessa barn som nu blir helt utlämnade till en medeltida uppfostran, så fjärran från alla de värden vi i vår värld omfamnar. Jag kommer att tänka på ett mejl som jag fick 2009, när jag arbetade som chef för kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs. Mejlet kom från Christian, som då verkade i ett svenskt Military Observation Team i Afghanistan. Så här skrev Christian: ”Bilden är tagen i staden Shebergan, i väster i Sveriges ansvarsområde. Jag och min kollega William stod utanför ett möte som våra chefer var på, när det plötsligt flockades en massa barn runt oss. Den första snön i år hade just fallit och eftersom det fanns vissa språkbrister och svårigheter i den muntliga kommunikationen mellan oss svenskar och de afghanska barnen, så använde vi oss av snö för att kommunicera.
Vi målade först upp en ”smiley” på väggen med hjälp av snöbollar. Alla barnen (cirka tjugo stycken) var väldigt intresserade och nyfikna. När vi var färdiga ville vi dock försvenska den något och berätta en historia, så vi gjorde om den till Pippi Långstrump.
Barnen tyckte det var jätteskojigt att se bilden med flätorna. Det fanns några lite äldre barn som kunde knagglig engelska och genom dem berättade vi om Pippi för de övriga barnen. Vi berättade att hon är från Sverige, att hon är världens starkaste tjej och är väldigt busig men också väldigt snäll. Jag tror faktiskt att några kände igen Pippi och hennes namn, och samtliga barn tyckte det var mycket roligt att höra oss berätta.
En rolig detalj var att väggen vi gjorde figuren på var av lera så fukten från snön satte sig i materialet och fanns därmed kvar även efteråt när snön hade smält bort.”
Christians och Williams team utgjorde en underrättelseresurs i norra Afghanistan och jobbade i små patruller och tog sig till svårtillgängliga områden för att samla in information om säkerhetsläget. Nu idag, efter att talibanerna åter tagit makten i landet, pratas det på olika håll om huruvida den svenska insatsen var förgäves och onödig.
Jag vet inte. Men i ett längre perspektiv så tror och hoppas jag att det har betydelse att de afghanska barnen långt ute i obygderna ändå fått möta en rad civiliserade människor, som Christian och William och många fler.
Eller som Astrid Lindgren har sagt: "Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom så är jag nöjd."
Comments