Visby, onsdag: SD-lättja och Center-fest

Det är högsommar i Visby och dagarna går ohyggligt snabbt. Det är svårt att hinna med när flödet rusar fram. Men vad är väl en dag hit eller dit? Det är plötsligt onsdag och knappt har den ene partiledaren klivit av scenen förrän den andre klättar upp på densamma.

De två är sina diametrala motsatser.

Jimmie Åkessons lunchtal förvånade ingen. Redan på morgonen satt han bekvämt tillbakalutad i P1 Morgons fåtölj, trygg och lugn som en mätt patriark, väl medveten om att vad han än säger så kommer hans kärnväljare att applådera. Inte minst för att det han säger är så välkänt och förutsägbart.

I andra P1-fåtöljen fanns Elisabeth Thand Ringqvist och vad gäller kändisskap och välbekanta budskap så vinner Åkesson med hundra mot noll. Uppförsbacken är alltså lika stor för Thand Ringqvist nu som den en gång var för Åkesson för länge sedan.

Helt olika utgångspunkter

Onsdagens två talare hade också helt olika utgångspunkter. Jimmie Åkesson talar utan ansträngning. Hans diktion är tydlig och rytmen väl avvägd. Budskapet innehåller inga nyheter - han säger det hans väljare vill höra. Retoriken mot invandring är utan större nyanser och han ber aldrig sin publik att hänga med på särskild avancerade resonemang. Det kan exempelvis handla om att "förbjuda slöja", (även om Åkesson medger att en del muslimska kvinnor bär slöja frivilligt, vilket i hans ögon är ett "nonsensargument").

Åkessons budskap är enkelt och statiskt: "Socialdemokraterna är beredda att sälja ut Sverige. Det är inte bara skandalöst och ynkligt. Det är rent av för jävligt. Det är vedervärdigt!". Det är ett sätt att sprida hetspropaganda som bor granne med ännu mer högerextrema gruppers vokabulär. Med politisk sakargumentation har det inte ett dyft att göra.

Man kan lätt få intrycket av att inte bara Åkesson utan hela SD har drabbats av lättja och endast kör sina gamla talepunkter på repeat. Det räcker i och för sig för status quo i opinionen.

Ditforslade centerpartister

Sex timmar senare kokar Almedalen av cirka 800 ditskeppade centerpartister, som checkat in på Birka Gotland kvällen innan, festat och umgåtts ombord och vaknat i Visby. Till Almedalen kommer de med banderoller och den överraskande svängiga låten "Sverige kan mer", med bland andra partiledaren själv som sångsolist. Och Elisabeth Thand Ringqvist kliver inte, som de andra, in på scenen från fonden, utan lösgör sig från publiken och går upp till talarstolen den vägen istället. Grattis till kampanjcheferna!

Thand Ringqvist stakar sig en del, hennes prompter löper amok i början och hon har inte den självklara svada som Åkesson - men energin bärs upp av centerpubliken. Trots (eller tack vare) att hennes tal är kemiskt fritt från angrepp på andra partier. Hennes retoriska floskel är just utropet "Sverige kan mer" (att kanske jämföras med Åkessons "gör Sverige till Sverige igen!"). I övrigt var talet ideologiskt metodiskt redogörande för centerns syn på arbete, företagande, lantbruk, AI-revolutionen och klimatfrågor. Kryddat med den nya iden om att slopa jobbskatteavdraget och i stället låta de första 15 300 kronorna av en månadslön vara skattefria.

Förnuft eller känsla?

Det är svårt att avgöra vad som i längden vinner flest röster. Resonemang som är rimliga och återhållsamma (Thand Ringqvist) eller upprepade känslomässiga attacker på det man upplever som missförhållanden (Åkesson). Talen i Almedalen har ju dessutom i första hand två syften: egga de egna anhängarna och som bonus nå ut med slagkraft i tv-rutan. Hur de påverkar väljarna vete tusan. Men sticker jag upp mitt mest känsliga finger i luften så undrar jag om inte SD-retoriken har passerat sitt bäst före-datum? Den bygger på viljan att få ökad makt, just för att kunna bekämpa invandringen ännu hårdare. Men vill majoriteten verkligen ge SD den makten? Jag är tveksam, eftersom vådan av det har visat sig ju närmare makten partiet kommit.

Thand Ringqvist vädjar inte till vår avsky eller våra rädslor för det främmande. Hon talar om entreprenörskap, vår industrihistoria, små vårdcentraler, framtidstro och nybyggaranda. Möjligen är ett mer resonerande och komplext sätt att ta sig an samhällsproblemen det som medborgarna till slut kommer att föredra.

Eller vad tror du? LÄS MER: Visby, måndag: Ankomst, demokrati och Scherman >>> LÄS MER: Visby, tisdag: Busch, media och kultursossar >>>

LÄS MER: Visby, tisdag kväll: Liberalernas griftetal? >>>