Spricker underlaget efter Åkessons motangrepp?

Jimmie Åkesson är möjligen ett politiskt geni.

Hans aggressiva ”tal till nationen” vid lunchtid idag (14/5 2024) på You Tube, utgör ett sanslöst motangrepp utan motstycke i svensk politik, vad jag kan påminna mig.

Dagens utbrott borde ge upphov till en rejäl regeringskris – och kanske är det precis det som Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna vill ha.

Med beslutsamt uppkavlade ärmar och skjorta i oskuldens vita färg, flankerad av en svensk flagga och med ett dimhöljt sommarlandskap i fonden, går han till total konfrontation. Både mot media (i synnerhet TV 4) och samtliga andra ”gamla maktpartier” (dit väl även kompisarna från Tidö slott får räknas).

”Till er i detta klägg – politiker, kampanjjournalister och aktivister – vet ni en sak? Vi skäms inte!” säger Åkesson och biter ihop, för att sedan dra samma litania som de senaste femton åren om hur de etablerade partierna och medierna inte vågat säga sanningen.

Det politiska livet just nu i Sverige hamnar därmed på kokpunkten. Eller kanske bristningspunkten?

Klägg och Sovjet-metoder

För knappt har statsminister Kristersson hunnit kräva att Sverigedemokraterna ska svara på alla de ”legitima frågor” som uppkommit efter TV4:s granskning, förrän Åkesson gör precis tvärtom. I stället går han till hårt angrepp mot själva granskningen och mot de regeringskompisar som kräver korten på bordet. Inte ett tillstymmelse till svar till statsministern. Det är medierna och de gamla "maktpartierna" som utgör ett ”klägg” i Åkessons tal. Och som han också säger i sitt ”tal till nationen”, apropå det stundande EU-valet: ”Vi kan inte låta detta vänsterliberala maktsyndikat med sossarna och Magdalena Andersson i spetsen vinna med rena Sovjet-metoder.” Åkessons tal är ett motangrepp som rimligen borde skapa en djup kris hos de övriga Tidö-partierna. SD-ledarens aggressiva hållning är till för att mobilisera sina väljare och mest motiverade anhängare, och han backar inte undan en enda centimeter för den kritikstorm som nu riktas mot hans trollfabrik och SD:s falska kampanjer. Efter nästan en halv mandatperiod, så ställer sig Åkesson alltså på nytt vid sidan av ”eliten” och kallar både övriga samarbetspartier och oppositionen för ”klägg”.

Om statsministern – och övriga partiledare på regeringssidan – nu viker undan för Åkessons stridsvilja, efter att alldeles nyss ha krävt förklaringar och ”stopp på verksamheten” (Pehrson), så blir det uppenbart hur maktförhållandena inom regeringsunderlaget de facto är.  

Regeringskris?

Och det är ju det här som många med mig har varnat för. Hur ska en regering kunna fungera, om dess grund vilar på välviljan hos ett irrationellt, ohederligt och opålitligt parti.

Det är som att M och L  först nu har upptäckt att Sverigedemokraterna och deras företrädare under hela sin existens har odlat ett hatfyllt och aggressivt politiskt språkbruk. Och nu när de väl fått hjälp att upptäcka det, så gör Åkesson som vanligt: flyttar fram sina positioner på ett konfrontativt och polariserande sätt, där alla möjligheter att diskutera sakfrågan på ett analytiskt, resonerande och intellektuellt sätt försvinner.

Återstår alltså: regeringskris. Frågan som blir aktuell är exempelvis hur långt liberalerna kan sträcka sig för att hänga kvar i en regering med så vitt skilda synsätt på desinformation och trakasserier. En ny kommentar från Johan Pehrson vore välkommen. Om det blir regeringskris – eller att regeringen till och med spricker – så är antagligen Åkessons uträkning att SD kommer att få mycket fokus, uppmärksamhet och därmed högt röstetal i EU-valet. Förmodligen har han rätt. I strategiska frågor har han tyvärr haft det förr. Han är ett politiskt geni, som leder ett parti med en riktigt otäck samhällsfarlig agenda och metodik.