Självrannsakan och ånger?


Förra året var jag producent för Hamid Zafars sommarprogram i Sveriges Radios P1. Under hela dagen igår frågade folk mig om jag inte "märkte något?”.

Märkte vadå?

Det fanns i min och Hamid Zafars relativt flitiga kontakt inför sommarprogrammet 2019 inget som ens antydde att han skulle ha stått bakom de grova antisemitiska uttalanden som DN idag har avslöjat.

Hade sådana tendenser dykt upp, under vårt gemensamma arbete med programmet, hade jag tveklöst reagerat. Det hade varit min skyldighet och arbetsuppgift att göra det. Och framförallt något som styrts av min egen vilja att hålla rent mot all slags fanatism, rasism, populism och antisemitism.

Men själva arbetet med sommarprogrammet 2019 gick smärtfritt. Så här i efterhand kan jag möjligen endast beklaga att vi inte lade ännu större vikt vid Hamids barndom i Afghanistan eller hans arbete och metoder på Sjumilaskolan i Göteborg.

Men judehat? Homofobi? Kvinnoförakt?

Nej. Det fanns inte på kartan. Och jag hade ingen som helst anledning att ställa kontrollfrågor om detta till Hamid. På vilka grunder skulle jag ha gjort det? DN:s avslöjande

Idag, dagen efter DN:s avslöjande, är det lätt att se att följande: 1. Antingen blev jag (liksom större delen av det offentliga Sverige) vilseförda av Hamid, som i så fall har en dold och mycket suspekt och hotfull antisemitisk agenda. 2. Eller också omfattar han inte sina ”gamla” åsikter längre, utan har faktiskt på allvar kommit till en annan insikt. Ungefär som en omvänd person som lämnat gängkriminalitet eller religiös fanatism. Återstår frågan: kan vi lita på det? Svaret på det äger Hamid själv.

3. Eller också har han helt enkelt glömt och förträngt sina gamla synder och – rusig av de framgångar han haft i det offentliga Sverige – tänkt att om han inte längre är aktiv i sina hemliga konton så slocknar den brasan av sig själv.

Vilket den alltså inte gjorde. Hamid Zafars grymma fall var under gårdagen stort och berättigat. What goes around comes around. Som du sår får du alltså skörda, även om du försöker plöja nya, fina fåror i bättre marker efter den ursprungliga sådden.

Det finns helt enkelt ingen ursäkt för hatfylld antisemitism, rasism, homofobi och förnedrande kvinnosyn. Inte ens för den som eventuellt skrivit sina tweets i ”ungdomligt oförstånd” eller i ett tillstånd av politisk förvirring. Varje människa har alltid ett val och ett ansvar för sina ställningstaganden nu och då. Tänk om... Jag, som var Hamid Zafars Sommar i P1-producent, kan med det sagt önska att det inte hade varit DN som avslöjat hans tweets – utan Hamid Zafar själv!

Hade jag anat det jag vet nu, så hade jag utan tvekan gett Hamid rådet att i sitt sommarprogram 2019 reflektera över sina tidigare uttalanden. Tänk er ett sommarprogram där en person, i hans position, själv på allvar gör upp med sitt förflutna, röjer runt i sin egen personliga mycket klandervärda historia och blottar sitt inre och sin nuvarande skam och ånger (förutsatt att den finns). Typ: "...då var jag fanatisk antisemit, homofob och kvinnoföraktare - men nu har jag kommit fram till en helt annan insikt som jag vill förklara för er nu..."

Det hade vunnit respekt och varit offensivt. I bästa fall hade det också kunnat leda till en fördjupad diskussion om antisemitismens och rasismens verkliga rötter.

Det programmet hade jag gärna producerat.

Ty ingenting för samhället och mänskligt liv framåt såsom ärlighet och uppriktighet. Där finns inget som helst utrymme för hemliga, anonyma och hatiska internetprofiler. Men däremot ett frikostigt utrymme för uppriktig självrannsakan, ånger och nya äkta insikter.

Men det låg tyvärr inte på bordet 2019. Därför bli fördömandena rättmätigt hårda idag, 2020.

Utvalda inlägg
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square