Fem virus är fler än tusen populister

Corona-viruset är intressant ur en rad aspekter.

Exempelvis så vet smittan inte om några gränser. Det är intressant. För oavsett hur nationalistisk människan än är - och oavsett hur många gränsbommar hon än fäller ner - så är viruset ändå gränslöst.

Det är som med klimatfrågan och de fabriksproducerade kemikaliernas påverkan på vår levnadsmiljö. Det är inte vi som bestämmer. Naturen har kommandot, inte vi.

När nu ett nytt litet virus sätter halva mänskligheten i gungning blir en annan sak påtagligt uppenbar: de politiska populister, som nyss var på en segerrusig frammarsch – en Trump, en Bolsonaro, en Orbán eller deras lilla motsvarighet i Sverige, en Åkesson – har INGENTING att erbjuda.

Låt oss titta på Åkesson. Hans senaste medieshow var flygbladsutdelningen i Turkiet för nio dagar sedan. Sällsynt dålig timing, eftersom det svenska folket just då knappast efterfrågade en arrogant partiledare som stod i keps i ett stackars flyktingläger och flinade in i en selfiekamera. Snarare ville nog alla svenskar ha ledande politiker som engagerade sig i det som var på tapeten just denna dag, nämligen coronavirusets spridning.

Åkesson sidsteppad

Nu är Åkesson helt sidsteppad. Ingen frågar efter hans analys, eftersom alla vet att SD-kejsaren är totalt naken och saknar kompetens och regeringsduglighet. Ingen tänker tanken på att ens hålla Åkesson i lillfingret nu när det blåser.

Jag klickar fram hans ”tal till nationen” på facebook fredagen den 13 mars. Fram träder en Pastor Jansson. En politiker som inte har någon egen tro, ingen egen handlingskraft... men som ändå vill vara alla till lags.

Åkesson säger självklarheter som: ”Vi befinner oss i orostider... med virusspridning och allmän oro i samhället ... och det är full förståeligt... och jag tycker att det är fullt rimligt att vi är försiktiga ... att vi är oroliga... att vi tänker på oss själva... och vår omgivning.”

Denne partiledare – alltid annars så besserwissrig och häcklande – krymper till en liten gymnasiepojke som inte kan så mycket, men som ändå försöker tillfredsställa både sina stöddiga klasskamrater och sin rektor, inför den stora komplexa frågan om en pandemi. Han ber oss ta hand om varandra, tvätta händerna, inte besöka äldre släktingar ”...så får vi hoppas att det här slutar väl så småningom”.

Så talar en statsman. Inte.

Enkelt faktum

Nå, det är förstås inte lätt att vara politiker i dessa dagar. Men Åkesson försöker stå på två ben: dels elda under misstroendet mot myndigheter och regering, dels smeka medhårs och försöka framstå som ansvarsfull. Det går sådär.

Det krisen just nu visar är detta enkla faktum: De organisationer, institutioner, myndigheter och etablerade partier som under lång tid, ja i stort sett sen 1900-talets början, byggt vårt välstånd... är fortfarande de som är kapabla. De nya åsiktspopulisterna är det INTE.

Därmed inte sagt att de etablerade inte kan ha fel. Det kan de. De gör misstag. Forskare och experter tvingas oavbrutet ändra sina slutsatser när nya evidens presenteras. Politiker klampar i klaveret, blir ibland korrumperade av vänskap eller pengar och måste ständigt granskas. Men Trump har på bara några dagar visat på hur populismens politik havererat. Att Åkesson nu är den partiledare som mest av alla saknar handlingskraft och svar visar också på samma sak: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

För vem av er som läser det här skulle i grund och botten våga lägga era öden i Åkessons och Sverigedemokraternas händer? Skriv gärna en kommentar i så fall och berätta hur ni tänker.

Och ni andra: kom ihåg det nästa gång vi ska gå till val i det här landet.