Det brinner, min sköna!

En stor del av Medelhavsländerna i Europa brinner upp - medan vi lutar oss bakåt i vilstolarna och tittar på.

Fotografen Maximilien Lamy på AFP tog bilden vid en strand i Lacanau i sydvästra Frankrike häromdagen och jag hoppas att jag får låna den här.

Bilden är ikonisk: några badar, kvinnan till höger filmar med mobilen och mannen till vänster har lojt slängt sitt ben över det andra och låter bekymmerslöst semestern fortsätta.

Vad är det som händer egentligen?

Jag läser å ena sidan om folk som påstår att det alltid genom historien uppstått stora skogsbränder som fått människor och djur att fly för sina liv. Det är inget nytt eller ovanligt.

Å andra sidan läser jag om andra människor som försöker förstå om klimatförändringarna gör att det brinner oftare och längre än förr.

De förstnämnda är ofta de som förnekar att klimatet har förändrats på grund av människans härjningar.

De andra är klimatforskare, naturvetenskapare och miljöaktivister, de som menar att klimatet just nu förändras i snabb takt. De är i absolut majoritet.

Paradoxalt nog är båda synsätten rätt. Men det ena är mer rätt än det andra.

Homerisk eld

Det är sant att medelhavsländerna har drabbats av extrema skogs- och stadsbränder tidigare i historien. Redan Homeros skrev om eld i Illiaden, där skogsbranden blir en liknelse för en okuvlig stor armé som väller fram:

Som av förhärjande eld står i låga oändliga skogen

uppe på bergets ås och i fjärran det lyser av branden

så, när de tågade fram, de otaliga vapnen av koppar spridde en lysande glans genom etern ända till himlen.

Stora bränder är ett naturligt och urgammalt fenomen. Klimatvetenskapen har förstås inte uppfunnit skogsbränderna. Men det står helt klart att människans tusenåriga tuktande av och påverkan på naturen har haft betydelse - tamdjurens bete, skogsavverkning, eldning av kol och trä har förändrat strukturen på marken, genom åren mer och mer radikalt.

Till det kommer det moderna samhällets dramatiska ökning av utsläpp och användning av fossilt bränsle, det som bevisligen alltså höjer medeltemperaturen för oss.

Så även om stora bränder fanns på Homeros tid så är det ingen tvekan om att stora, svårsläckta bränder på flera ställen samtidigt har blivit både vanligare och intensivare.

Tung bevisbörda

Staden Tortosa i Katalonien förde, från 1370 och nästan hundra år framåt, bok över sina kostnader för brandbekämpning. Forskare har visat att kostnaderna då är ungefär jämförbara med med kostnaderna för bränder under vårt sena 1900-tal. Det säger egentligen inte så mycket mer än att det brann ofta även då och att brandbekämpning kostar..

Men den omfattning som vi ser idag är ny. Den som förnekar att klimatförändringen har med de extrema bränderna att göra har en tung bevisbörda.

De bränder som pågår just nu kan inte längre ses som enskilda bränder. Det är bränder som går igenom barriärer, som får kontakt med varandra och växer och sprids med en förödande hastighet.

Det tydligaste tecknet på att klimatförändringen har med detta att göra är inte nödvändigtvis att det är fler bränder varje år. Det som klimatförändringen påverkar är i stället att brandsäsongerna blir längre, att dagar med extremt brandväder blir vanligare, att det brinner tidigare och senare på året än förr och att flera regioner, långt ifrån varandra, kan få en extrem brandrisk eller utvecklade bränder.

Kvar i solstolarna?

SVT rapporterar ikväll att chefen för räddningsinsatserna i Madrid - där eldarna runt Madrid och Ávila hotar att gå ihop till en enda gigantisk storbrand - är maktlös: "Denna brand är för närvarande bortom vår förmåga att släcka. Vi försöker begränsa flankerna, men vi kommer inte kunna stoppa brandspridningen förrän väderförhållandena ändras."

I Frankrike har redan mer yta bränts upp än under hela förra året. Länderna kallar in sin militär och i EU hjälps man åt med brandbekämpningen - men hur mycket ska varje land avstå av egen beredskap och vem styr allt det? Ingen vet, för någon gemensam EU-brandkår har vi inte.

Och medan bränderna fortsätter rasa sitter vi kvar i solstolarna så länge vi kan.

I SvD kan vi läsa att svenskar ganska obekymrat fortsätter resa till sina semestermål vid Medelhavet. Turistforskaren Stefan Gössling säger att "många väljer att resa som vanligt för att de fortfarande ser extremväder som undantag snarare än ett nytt normalläge".

Eftersom alla fakta tyder på att klimatförändringen kommer att accelerera lägger han, aningen dystopiskt, till som slutkläm: "Var redo för en värld där den sortens turism vi upplevt själva inte kommer att vara given längre. Det blir kanske inte lika kul i framtiden att åka på semester.

Ingen vet, alla vet

Medan Europas länder funderar på hur man ska bli mer effektiv i att släcka bränderna, så är väl det farliga i situationen just att vi kommer att vänja oss. Vi jobbar hårt med att utveckla plåstret, men försöker inte ta itu med upphovet till skadan.

Det hänger inte på om enskilda människor väljer att flyga eller kär några extra mil med bilen. Det hänger på om våra europeiska regeringar - och de globala stormakternas dito - inser att klimatförändringen kräver drastiska och snabba åtgärder.

Kanske till och med en omställning från vårt slösaktiga rika samhällsliv, till ett mer hållbart. Vilket nödvändigtvis måste innebära umbärande för gemene man - men i vårt svenska fall ändå hanterbara, eftersom vi idag lever vår vardag med världens högsta genomsnittliga standard.

Ingen påstår sig veta hur m,an ska göra. Men alla vet, innerst inne.

Det är på samhällsnivån klimatförändringarna kan hanteras. Det bör var och en ha i åtanke exempelvis när man röstar i kommande riksdagsval.

Det brinner, min sköna!

Milos Forman skapade sin satiriska komedi Det brinner, min sköna! år 1967, strax innan Sovjets intåg i landet året därpå. Det blev hans sista film i Tjeckoslovakien. Den handlar om en brandkårsfest i en småstad, där det mesta går åt skogen när Miss Brandkår ska koras och den 80-årige veteranen ska få sin utmärkelse. Och så börjar det brinna, utan att någon har någon som helst förmåga att stoppa branden. En ironi även över vår tid - brandkåren (regeringarna) förmår inte agera, lotterivinster stjäls (av korrupta), skönhetstävlingen (underhållningen) blir det centrala.

Milos Forman hotades med tio års fängelse. Det tjeckiska brandfacket gick ut i strejk i protest. Milos flydde till Hollywood. Resten är filmhistoria!

LÄS MER: >>> Männens woodo-docka: Greta

LÄS MER: >>> Lasse Stefanz och gängen