Är det odemokratiskt att inte släppa in vargen i fårskocken?

Är det ”odemokratiskt” att utesluta SD i förhandlingarna om vilken regering Sverige ska få?

Nej, tvärtom – det är i högsta grad demokratiskt. Även om SD gick fram fem procentenheter i valet, och nu har drygt 17 procent av väljarkåren, så är partiet fortfarande ute i kylan.

Skälet till det är egentligen enkelt. Det handlar just om demokrati och ideologi.

Visserligen har SD putsat fasaden de senaste tio åren, klätt sig i kostym och sparkat ut ett stort antal lokala, rasistiska rötägg. Partiet har också ömsat skinn på sina nätpublikationer och skakat ut den hårdföre Kent Ekeroth ur den synliga fanans veck.

Men det innebär inte på något vis att SD har blivit ett ”normalt” konservativt parti. Fortfarande är partiet i sin retorik och i sina förslag islamofobiskt, inhumant och konsekvent aggressivt mot invandrare.

Åkesson hävdar gång på gång - och många tar intryck av det - att de andra partierna nu måste "samtala" med SD. Han framställer sig som kränkt över att ingen vill.

Men det samtalet är i full gång sen länge - i utskotten, i debatter och i riksdagens plenisal. Det samtalet har dessutom gång på gång visat, med all önskvärd tydlighet, att det finns verkligt grundläggande skillnader i humanistiska värderingar mellan SD och de övriga partierna.

Så varför skulle de övriga partierna inte markera mot det? Och varför skulle de inte dra tydliga politiska slutsatser av den hätska SD-retorik som funnits i och utanför riksdagen under den här mandatperioden? Att 83 procent av riksdagen tar avstånd från 17 procent handlar inte om illvilja, utan om politikens grundvärderingar.

Vad Åkesson och SD vill är förstås att tvinga de 83 procenten att så långt möjligt genomföra de 17 procentens hårdföra politik. Det är inte särskilt demokratiskt tänkt. I gårdagens Agenda i SVT sa både Jimmie Åkesson och partihöjdaren Paula Bieler att de andra partierna "vägrar att förhålla sig till oss" och att de nu måste "lägga prestigen åt sidan".

Men partierna gör ju precis det. Förhåller sig till SD:s poltik. Det vill säga förhåller sig mycket skeptiska och kritiska, på goda grunder. Det handlar alltså inte om "prestige", utan om ideologi. Om vilka värden som ska styra politiken i fortsättningen. Humanitet och mänskliga värden är ingen förhandlingssak.

Om 83 procent av fåren i en fårhjord inte vill bli uppätna av de 17 procent vargar som smugit sig in där, utan sluter sig samman mot det yttre hotet, så kan man väl knappast klandra dem för det?

Ty den som börjar kela med vargen riskerar till slut att bli uppäten. Eller åtminstone själv börja bete sig som en varg.

En del hävdar som bekant att det vore bättre att bjuda in vargen och låta honom få inflytande över flocken, eftersom han förr eller senare kommer att villa bort sig.

Jag tror inte på det. Han kommer säkert att gå vilse, men risken finns att han under tiden förstör oerhört stora värden.

Du kan med andra ord inte ha vargen som fåraherde och bocken kan inte bli trädgårdsmästare. Så enkelt är det faktiskt.