Vad hade alla konservativa, räddhågsna och frustrerade män i min egen ålder gjort utan Greta? Hur hade de kanaliserat sin oro, sin ängslan över att förlora sina privilegier och positioner, sin allt starkare känsla av att tillhöra en generation vars värderingar är passé och omoderna? Sin känsla av att det de trott på och jobbat för kanske inte var det enda rätta? Utan Greta hade de famlat. De hade saknat ett objekt att rikta sin aggression och sin oro mot. Men nu har de Greta.